mia71

Var ute och sprang med brorsan,har inte gjort det på hur länge som helst...
eller jag sprang och han halvgick(men snäll som han är så är det ok för honom)
Vi kom runt denna 5 km runda på 36 minuter och själv hade jag gissat på 40 minst....
(benen bar mig knappt)...Det såg nog lite roligt ut,jag flåsande,illröd i fejset(säkert i hårbotten och tårna oxå)
och han......HELT oberörd,med värsta tuffa mp3 telefon(eller vad det nu är)lite fin färg i fejset,andningen hördes fasiken inte ens...
Men men....kanske ska byta springpartner....ska nog fråga syrran,om hon kedjar fast sina ungar så kanske vi kan börja springa.....

En helt annan sak,i dag var vi hos svärmor och åt mat,hunden föjde med och vi stack i väg...
Efter god mat ville de stora hem(den störste var o badade och inte där)...så vi drog hemåt.
Väl hemma kommer den store hem och undrar varför hunden springer på gatan uppe vid farmor,
??jag frågar barnen,var är hunden? Alla tittar på mig...och sedan...du glömde nog henne mamma...
Sambon ringer upp och frågar om hon sett henne...nej,men jag kan gå ut och kolla......
Mkt riktigt,utanför hennes dörr sitter hunden snällt och väntar på att bli insläppt igen...
Det var bara till att åka upp och hämta henne,hon blev skitglad att jag gjorde det...trodde väl att
jag försökte göra mig av med henne kanske,och det är väl inte så konstigt att hon tror det,
jag körde ju över henne med bilen för några år sedan...

Nåja...vill bara tillägga,jag har ALDRIG glömt mina barn någonstans och FAKTISKT inte heller kört över
någon av dom heller...
Ha det gott allihop...Mia