mia71

Jo,nu är det faktiskt så att vår älskade morfar har
lämnat jordelivet,han har väntat så...
För hans skull är det givetvis bra,men för oss som
står brevid och*ser*på är det hur hemskt som helst..

Man visste att det skulle ske vilken dag som helst,
men när telefonsamtalet klockan 06.25 kom i morse
var jag ändå inte beredd,ville inte fatta...
Man har dock ändå haft morfar kvar,när mormor lämnade
oss för 4 månader sedan,och mamma för 9 år sedan...

Nu är det dax igen för begravning,det är bara 4 månader sen sist.
Och den här gången slipper morfar vara med,det var fruktansvärt sist
då vi begravde mormor.
Nu är dom tillsammans igen,mamma,mormor och morfar.
Kanske tittar dom ner på oss med ett leende på läpparna,
och tänker på att vi som är kvar tar hand om varandra...

Det som inte knäcker en,
gör en starkare...!?

Många varma kramar till alla mina underbara syskon,mina underbara vänner
och min underbara familj.
Mia