Sorg

Timmarna, dagarna,månaderna och åren går...dag ut och dag in....I dag är det lilla mammas födelsedag, hon skulle ha fyllt 59 år. Hon skulle verkligen ha älskat att va i bland oss, bland hennes barn och barnbarn som växer och frodas. Oftast går dagarna jättebra, man lär sig leva med sorgen.

Men en sådan här dag är det dessvärre mkt jävligare...det slits i kroppen, i hjärtat. VARFÖR just hon?
Man undrar ju vad meningen med livet egentligen är? Att dö ung? Att bli sjuk?
I hela 11 år har vi syskon levt utan våran mamma..11 ÅR!!!! Vi var inte särskilt gamla, nån av oss, egentligen.
27, 24, 23, 18, 14, 10, och 8 år.....

Vi var tvungna att ta hand om varandra, en del klappade på huvudet och sa att man var duktig....
Hm...vaddå duktig? Vad hade man för val? Klart vi skulle ta hand om varandra, vi e ju syskon.
Men ingen skulle väl välja att ta hand om sina syskon, OM valmöjligheten fanns?
Klart man önskade/bad att det var mamma som skulle finnas kvar och ta hand om de små...

Nu var det ju ingen däruppe som lyssnade på våra önskningar och böner. Hon dog en sen fredag på Lunds universitetssjukhus, respiratorn stängdes av bland hennes 7 barn,hennes kärlek, hennes syskon med respektive och hennes älskade föräldrar, vår mormor och morfar. Hon dog där på britsen endast 47 år gammal, hann inte bli 48 år...

Visst e livet bra orättvist? Jag missunnar ingen att leva, men jag hade så förskräckligt gärna velat ha kvar vår mamma i många år framöver. Sorgen är så tung att bära i bland. I dag vet jag inte hur många tårar som jag har fällt. Det värsta e att det inte tar slut....
Mina älskade småsyskon har växt upp utan sin mamma, barnbarnen har ingen mormor i livet.

Klart som faan man e bitter i bland. När man klagar över småsaker som inte har någon riktig betydelse..
Men man gör så gott man kan, det man tror är rätt. Försöker hjälpa sina medmänniskor som har det svårt,
människor som har det knapert, barn som far illa...

Mamma lärde oss syskon att dela med sig, hjälpa andra som har andra förutsättningar. Finns det lite mat så delar man på det som finns.....
Ja, många bra saker hoppas man att man fått lära sig med åren man fick med mamma....

Sorg, vilket beskt jävla ord. VEM uppfann det?
Ska väl inte gnälla, men i dag så gör det så jävla ont.....


Kommentarer
Postat av: Eva

Ja, idag gör det så jävla ont. Som vi pratade om när du var här uppe, jag kommer alltid vara tacksam för att du/ni tog hand om mig. Kunde inte fått det bättre. Älskar dig. Puss

2009-11-23 @ 23:40:28
URL: http://evottpevott.blogg.se/
Postat av: mia

Tack, det värmer...MEN tacksam behöver du INTE va....det räcker med att höra att du hade det bra, vi gjorde så gott vi kunde...Love you

2009-11-23 @ 23:49:32
Postat av: Anonym

Tänker på er alla.

Kan inte hjälpa att jag får en konstig känsla av att Noel är född på samma dag.

Han gillar verkligen "sin" Mia.

Måste betyda nåt!



Kramar från oss.

2009-11-24 @ 09:00:25
Postat av: Anonym

;( Tårar ja det kan man fälla många... gör det just nu när jag läser detta. Avsked som jag sa igår är det värsta jag vet. Och det ni har gått igenom och går igenom är det västa som kan hända.

Maktlös och så ynklig man blir.

Men ni bär med Er ett minne från henne,hur hon va och hur hon hann uppfostrade Er.

Omtänksamma,givmilda,hjälpsamma och underbara det är allt hon har gett Er som ni ger vidare.

Kramar i MASSOR blandat med tårar och styrka :)

2009-11-24 @ 09:04:37
Postat av: Cissi

Tårarna rinner när jag läser detta...din mamma du ta måste ha varit en underbar människa med tanke på hur du är som person, omtänksam,snäll,hjälpsam,ärlig och du tar dig tid att lyssna om man behöver prata "av sig"...inget är omöjlig för dig! Mina tankar går till er...

Hon ser dig från himmelen och känner sig stolt att ha en dotter som du!



Kram

2009-11-24 @ 18:44:29
Postat av: Anonym

Jag har lärt mig leva utan mamma. Eftersom jag inte har något val...men jag HATAR det. Jag är bitter och arg. Men samtidigt glad över att jag fick känna henne i 22 år. Önskar att jag hade haft vett att uppskatta henne mer. Visa att jag älskade henne. Att jag var tacksam över att hon var den hon var. Hoppas hon visste...



Syster yster

2009-11-24 @ 20:40:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0