mia71

Alltså, när vi renoverar här har vi lite olika åsikter (mina e oftast bäst,men det vet inte mannen)
Inget konstigt med det egentligen,men min man e SUPERNOGA, och nu säger tänker ni; e det inte bra?

Klart att det är,men det beror lite på hur noga,och när man ska vara noga...
Ska man bygga,göra om eller vad det månne kan vara,då e det ju viktigt.

Men då det gäller att *utföra* sakerna så kan det bli lite jobbigt.
När jag skulle måla huset så var jag tvungen att klättra 10 meter UPP för en ställning.

Till och med jag fattar ju att jag inte kan stå på marken att nå upp (jag e ju inte blond,bara gråhårig)
Men när ställningen som mannen *byggt* åt mig kom upp; DÅ försvann den *nogranna mannen*

Jag skulle stå på två plankor, som var ställda på två bockar (8 meter upp). Och eftersom jag ändå inte räckte upp till taknocken
så var jag tvungen att stå på en TRE-TRAPPSTEGE ovanpå detta!

Snacka om livsfarligt va? Vingligt blev det, och då jag med skakiga ben ropar;
Om jag ramlar ner härifrån kommer jag att slå ihjäl mig.

Nerifrån marken hör jag mannen och en vän till oss, skratta, därpå mannen svarar;
Japp, helt klart gör du det,så håll dig på stegen!

Vill bara tillägga; då var vi INTE gifta, men man börjar ju undra,var livförsäkringen så hög på mig???
Eller VART tog den noggranna mannen vägen????

P.S Och JAPP, jag gifte mig med honom några år senare, och jag är fortfarande inte blond...;)  D.s