mia71

Tänkte berätta hur det gick till då jag till slut efter typ hundra år (19 men ändå) blev fru Nilsson.
Vi träffades 1991, och då var jag ensamstående med äldsta grabben på 7 månader.

För att inte göra en roman kommer jag fatta mig kort (hur det nu kommer att gå)
Vi träffades på puben, dansade och pratade och mannen var rejält rund under fötterna (och jag som vanligt *lagom*)
Han ville vara en gentleman och följa mig till dörren.... (ja,en gång var han faktiskt det, en gentleman alltså)
Det gick inte så fort,den brukade ta en kvart men denna promenad tog ca en timme.

Nåväl, väl hemma erbjöd jag honom att sova över, tänkte att det e ju ingen risk att han skulle hoppa på mig precis.
För hur 17 skulle han kunna få upp *den* i detta tillstånd???
Vi somnade och på morgonen blev det lite genant.

Ute i köket undade han om han fick ta en banan! Hrmmm vilken kille....;)
Lite försynt frågade han; jo,du hände det nåt igår typ....???
Jaha, så jäkla bra i sängen var jag då, om han inte skulle komma i håg en sån sak....Om vi nu gjort något.
Jag svarade ju givetvis som det var; att nej,det hände inget och jag tror inte du hade haft den möjligheten att kunna välja ens själv om du velat typ..;)

Nåja, vi blev ihop (så sa man på den tiden) och allt var frid och fröjd.
När vi väl kom till skott med att ha sex, då fungerade det ganska så dåligt. Jag hade spiral och givetvis så stack han sig på trådarna (men lite kul var det allt...)
Ut med spiralen och nyförälskade som vi var så glömde vi bort att skydda oss.

Då vi *bara* varit tillsammans i några månader blev unge nr.2 gjord.
Vi tänkte, vi kör väl på, en unge på knappt året och en på väg.
I Augusti 1992 köpte vi huset, alltså 11 månader efter första träffen och bara  1 månad kvar innan son nr.2 skulle komma.
Ingen kan kalla oss slöa eller hur???

Allt rullade på i lagom takt efter det, och 1993 skulle vi äntligen ta och förlova oss.
*1991= träffades vi (jag försörjde mannen i 3 månader,det e skitviktigt att veta)
* 1992 = hus och unge nr.2
* 1993 = förlovinig
Och just förlovningen, den var lite lagom spännande eftersom vi är såååå olika som personer, jag tycker ju att man ska vara på samma ställe när man gör det och mannen, jaha ni, det berättar jag nästa gång....;)