tomt...
Nu är det söndag. I går flyttade pappa till Växjö. Det hade jag vetat om ett tag, men attans vad trist det var då tiden var inne. Våra grabbar, brorsan och pappa åt frukost vid halv 9 innan jag vinkade av dom. Det kommer bli sååå tomt, ingen som smyger in här på morgonkvisten och vill ha kaffe...;(
Ingen röd saab som sakta, sakta kör förbi för att kolla om jag är hemma och vaken. Det dagliga sällskapet kommer jag att sakna, nåja, exakt varje dag är kanske å ta i, men inte långt ifrån..;)
Andreas sa; jaha, vem ska nu köra mig till tandläkaren i Oskarshamn? Eller när vi behöver skjuts då vi ska lana..;)
Alla barnen reagerar på olkia sätt, och visst har det varit bra då dom kunnat ringa efter morfar. Han är ju bra mkt snällare än mamma, och ställde oftast upp fortare..;)
Man lär sig nog att leva med tomheten, kanske bleknar den, kanske inte..
Det man nu får tänka på är att det BARA är 11 mil till honom och syster med familj. Det är BARA 22 till brorsan, men å andra sidan ÄR det långt då man haft dom så nära...
Men i mitt hjärta är DOM FORTFARANDE SÅÅÅ NÄRA!!!
Ingen röd saab som sakta, sakta kör förbi för att kolla om jag är hemma och vaken. Det dagliga sällskapet kommer jag att sakna, nåja, exakt varje dag är kanske å ta i, men inte långt ifrån..;)
Andreas sa; jaha, vem ska nu köra mig till tandläkaren i Oskarshamn? Eller när vi behöver skjuts då vi ska lana..;)
Alla barnen reagerar på olkia sätt, och visst har det varit bra då dom kunnat ringa efter morfar. Han är ju bra mkt snällare än mamma, och ställde oftast upp fortare..;)
Man lär sig nog att leva med tomheten, kanske bleknar den, kanske inte..
Det man nu får tänka på är att det BARA är 11 mil till honom och syster med familj. Det är BARA 22 till brorsan, men å andra sidan ÄR det långt då man haft dom så nära...
Men i mitt hjärta är DOM FORTFARANDE SÅÅÅ NÄRA!!!
sex, ett minne blott....
Jaha, vad gör jag nu? Alltså, det där med att jobba helger, det kan ju vara okej om man typ är inom vården eller i nån affär eller så...MEN måste man göra det när man jobbar med datagrejor?
Jag tycker man ska VÄGRA jobba helger om man e datanisse (som mannen)
Att tycka jag e skittråkig när jag jobbar 10 timmar typ en lördag? Mannen stack fredagmorgon, kom hem 03.30 på lördag morgon, sov, upp och iväg.Hemma 20.00, TYP 15 MINUTER innan jag stack på MIN jobbnatt??? Vi han ju inte ens pussas, än mindre hångla??
Och nu när det e söndag så kommer jag hem, mysig och kall och lägger mig brevid vid 7.15 efter min jobbnatt..mmm...mys pys...
Men när jag vaknar upp 5 timmar senare; VAR I HELVETE är mannen??
Ha, då har han på morgonen då hans fru låg sött och sussade, säkert lite halvnaken
(om han har lite fantasi och blundar så han slipper se hunden på det 25 år gamla nattlinnet morsan köpte) STUCKIT hemifrån, ner till jobbet.
Fattar ni? Han har lämnat sin halvkåta fru (som han e nygift med dessutom) och åkt och JOBBAT!!
Jag ringde nu när jag såg att klockan närmade sig midnatt och skulle höra när han kommer hem...
Mannen; bli INTE förvånad om jag inte ens är hemma i morgonbitti vad 7.00.....
Va? Hallå, tror fasen han har missat nåt, eller? Han är ju för fasen GIFT!!! Snacka om att ta sig friheter??
Alltså, inget hångel eller pussar här inte.....nehe, gå och lägga sig ensam??? Spännande? Mmmm jo, jätte, lika spännande som att lyssna på mozart, vem faan det nu var...
Inte konstigt att man blir tvungen å gå på SEXPARTY!! Räcker inte petternicklas från soffan nere till mig på övervåningen i VANLIGA fall, då han ÄR hemma...HUR SJUTTON skulle den räcka från Järnforsen till Hultsfred??
Ni, vet...det är ju 3 MIL!!!
Sak samma, jag är ändå¨såå trött, klockan är över 12...på natten...och om jag KÄNNER efter lite så har jag nog liiite ont i magen och huvudet oxså...
Så vem faan vill HÅNGLA????
Jag tycker man ska VÄGRA jobba helger om man e datanisse (som mannen)
Att tycka jag e skittråkig när jag jobbar 10 timmar typ en lördag? Mannen stack fredagmorgon, kom hem 03.30 på lördag morgon, sov, upp och iväg.Hemma 20.00, TYP 15 MINUTER innan jag stack på MIN jobbnatt??? Vi han ju inte ens pussas, än mindre hångla??
Och nu när det e söndag så kommer jag hem, mysig och kall och lägger mig brevid vid 7.15 efter min jobbnatt..mmm...mys pys...
Men när jag vaknar upp 5 timmar senare; VAR I HELVETE är mannen??
Ha, då har han på morgonen då hans fru låg sött och sussade, säkert lite halvnaken
(om han har lite fantasi och blundar så han slipper se hunden på det 25 år gamla nattlinnet morsan köpte) STUCKIT hemifrån, ner till jobbet.
Fattar ni? Han har lämnat sin halvkåta fru (som han e nygift med dessutom) och åkt och JOBBAT!!
Jag ringde nu när jag såg att klockan närmade sig midnatt och skulle höra när han kommer hem...
Mannen; bli INTE förvånad om jag inte ens är hemma i morgonbitti vad 7.00.....
Va? Hallå, tror fasen han har missat nåt, eller? Han är ju för fasen GIFT!!! Snacka om att ta sig friheter??
Alltså, inget hångel eller pussar här inte.....nehe, gå och lägga sig ensam??? Spännande? Mmmm jo, jätte, lika spännande som att lyssna på mozart, vem faan det nu var...
Inte konstigt att man blir tvungen å gå på SEXPARTY!! Räcker inte petternicklas från soffan nere till mig på övervåningen i VANLIGA fall, då han ÄR hemma...HUR SJUTTON skulle den räcka från Järnforsen till Hultsfred??
Ni, vet...det är ju 3 MIL!!!
Sak samma, jag är ändå¨såå trött, klockan är över 12...på natten...och om jag KÄNNER efter lite så har jag nog liiite ont i magen och huvudet oxså...
Så vem faan vill HÅNGLA????
Bettan och jag....
Köpte min cykel Bettan för 11 år sedan. Hon var dyr som attans, tror det var nästan niotusen. Gubben gick i taket, och tyckte vi skulle köpa en bil till men jag LOVADE att cykla till jobbet i ur och skur...( enkel resa 13 km )
Sagt och gjort, jag cyklade jämt, i ur och skur, vår, sommar, höst och vinter innan snön kom....
Det var inte alltid så skönt att sätta sig på sadlen 05.50 men det gick, bara man har bestämt sig....
Nu 11 år senare är hon lite rostig, och matt men hon duger. Förra året byttes däck, putsade till henne och hade in henne på verkstaden....hon blev fin igen...
Lite nostalgi e det allt, skittöntigt men ändå lite kul....I samband med att jag köpte henne så var jag ju såklart tvungen å ha en riktig hjälm, vadderade cykelbyxor och givetvis en ordentlig träningsoverall som höll bort blåsten och lite regn...(gubben blev pank då jag var klar)
Jag har kvar ALLA dom grejerna, men jag kan säga att den där skitdyra träningsoverallen som kostade skjortan den har krypt......alltså, som jag sa; jag kan ju inte hjälpa att tvättmaskinen krymper mina kläder...eller hur??
Men I DAG....då Bettan var pumpad och klar, hjälmen var framme, liksom den vadderade fula blöjbyxan likaså så fick jag en tanke....
Attans om jag skulle prova dressen igen, de e ju några år sedan...
Jösses amalia, den åkte på, jag kunde ha den utan att spräcka några sömmar, utan att det stramade i baken, låren eller armarna. Den satt nästan perfekt (snart kanske)....
Så nu känns det som för 11 år sedan när Bettan och jag sticker ut....
Och ja, jag vet....jag är inte 28 år längre, jag blir 39 snart...MEN glad är jag i alla fall, hur larvigt det än må vara.....
Sagt och gjort, jag cyklade jämt, i ur och skur, vår, sommar, höst och vinter innan snön kom....
Det var inte alltid så skönt att sätta sig på sadlen 05.50 men det gick, bara man har bestämt sig....
Nu 11 år senare är hon lite rostig, och matt men hon duger. Förra året byttes däck, putsade till henne och hade in henne på verkstaden....hon blev fin igen...
Lite nostalgi e det allt, skittöntigt men ändå lite kul....I samband med att jag köpte henne så var jag ju såklart tvungen å ha en riktig hjälm, vadderade cykelbyxor och givetvis en ordentlig träningsoverall som höll bort blåsten och lite regn...(gubben blev pank då jag var klar)
Jag har kvar ALLA dom grejerna, men jag kan säga att den där skitdyra träningsoverallen som kostade skjortan den har krypt......alltså, som jag sa; jag kan ju inte hjälpa att tvättmaskinen krymper mina kläder...eller hur??
Men I DAG....då Bettan var pumpad och klar, hjälmen var framme, liksom den vadderade fula blöjbyxan likaså så fick jag en tanke....
Attans om jag skulle prova dressen igen, de e ju några år sedan...
Jösses amalia, den åkte på, jag kunde ha den utan att spräcka några sömmar, utan att det stramade i baken, låren eller armarna. Den satt nästan perfekt (snart kanske)....
Så nu känns det som för 11 år sedan när Bettan och jag sticker ut....
Och ja, jag vet....jag är inte 28 år längre, jag blir 39 snart...MEN glad är jag i alla fall, hur larvigt det än må vara.....
Upp och ner, ner och upp....
I bland är jag glad, i bland är jag ledsen. Det är väl alla? Det är inte mer synd om mig än om andra...eller jo, det tycker jag allt. I alla fall liiite, just nu, när jag sitter här och tycker jäkligt synd om mig själv.
Jag tycker livet är jobbigt just nu, jag tänker tillbaka då jag 1989 flyttade efter då mamma hade träffat mina småsyskons pappa här i Hultan..
Jag hade gått ut gymnasiet och livet lekte, tyckte Hultan var ganska okej, och det tycker jag det är i dag oxså, men inte på samma vis längre....Mamma drog tillbaka till hemtrakterna Växjö innan hon rycktes bort från oss...
Ensam blev vi syskon kvar i Hultan, där åren gick...
Mina syskon och jag bodde i hop under några år, en del av oss bodde nära i alla fall. Ett tag var vi samlade allihopa här i Hultan!!
Sedan förändras man här i livet, självklart! Min ena syster flyttade hemifrån, efter att ha bott med oss i 5 år...
Allt gick fint, vi hjälpte henne med lägenhet och allt som hör till....MEN sedan drar hon norrut, det var jäkligt jobbigt! Det kommer tårar då jag vet att avståndet blir lååångt...
Men man vänjer sig, tro det eller ej. Det går några år, sedan drar min bror, han som under alla år varit en av mina närmsta vänner. Jag gråter igen, massor, det sliter i hjärtat men jag vet att detta kommer bli kanonbra för honom. Även denna gång visar det sig vara ett bra beslut, han stormtrivs...(och jag längtar mkt efter honom)
Nu är det ännu en av mina syskon som ska dra, med heeela hennes familj. Hon som oxså är en av mina närmsta vänner, inte bara en syster...Nu känns det för jäkligt, igen! Många tårar har ramlat på min kind denna gången oxså. Men denna gången är det värre.
För denna gången vet jag att jag snart är ensam i Hultan, för hon är den tredje som drar. Hon och jag hade ju i alla fall varandra då brorsan drog i väg, nu blir jag själv....
Jag vet vad ni undrar, min familj....klart jag har dom, det är inte så jag menar....
Klart jag älskar min gubbe och mina 5 ungar, skulle inte för allt smör i småland byta ut dom....
Men jag pratar om mina syskon, mina bästa vänner!
Sedan tror jag det känns så hårt då jag är äldst i skaran och hos mig är det HEMMA, där vi alla samlas, jag vet inte...
Nåja, mina tankar går åt 1989 och mina val då...kanske hade jag ändå träffat gubben min utan att behöva hamna här..vad vet jag? Jag hoppas för allt i världen att även min syster kommer att få det bra, och det tror jag att hon får, så småningom.
Men det gör ont, så förbaskat ont att än en gång vinka av ännu en av mina nära och kära...
Att bli lämnad ensam kvar...
Jag tycker livet är jobbigt just nu, jag tänker tillbaka då jag 1989 flyttade efter då mamma hade träffat mina småsyskons pappa här i Hultan..
Jag hade gått ut gymnasiet och livet lekte, tyckte Hultan var ganska okej, och det tycker jag det är i dag oxså, men inte på samma vis längre....Mamma drog tillbaka till hemtrakterna Växjö innan hon rycktes bort från oss...
Ensam blev vi syskon kvar i Hultan, där åren gick...
Mina syskon och jag bodde i hop under några år, en del av oss bodde nära i alla fall. Ett tag var vi samlade allihopa här i Hultan!!
Sedan förändras man här i livet, självklart! Min ena syster flyttade hemifrån, efter att ha bott med oss i 5 år...
Allt gick fint, vi hjälpte henne med lägenhet och allt som hör till....MEN sedan drar hon norrut, det var jäkligt jobbigt! Det kommer tårar då jag vet att avståndet blir lååångt...
Men man vänjer sig, tro det eller ej. Det går några år, sedan drar min bror, han som under alla år varit en av mina närmsta vänner. Jag gråter igen, massor, det sliter i hjärtat men jag vet att detta kommer bli kanonbra för honom. Även denna gång visar det sig vara ett bra beslut, han stormtrivs...(och jag längtar mkt efter honom)
Nu är det ännu en av mina syskon som ska dra, med heeela hennes familj. Hon som oxså är en av mina närmsta vänner, inte bara en syster...Nu känns det för jäkligt, igen! Många tårar har ramlat på min kind denna gången oxså. Men denna gången är det värre.
För denna gången vet jag att jag snart är ensam i Hultan, för hon är den tredje som drar. Hon och jag hade ju i alla fall varandra då brorsan drog i väg, nu blir jag själv....
Jag vet vad ni undrar, min familj....klart jag har dom, det är inte så jag menar....
Klart jag älskar min gubbe och mina 5 ungar, skulle inte för allt smör i småland byta ut dom....
Men jag pratar om mina syskon, mina bästa vänner!
Sedan tror jag det känns så hårt då jag är äldst i skaran och hos mig är det HEMMA, där vi alla samlas, jag vet inte...
Nåja, mina tankar går åt 1989 och mina val då...kanske hade jag ändå träffat gubben min utan att behöva hamna här..vad vet jag? Jag hoppas för allt i världen att även min syster kommer att få det bra, och det tror jag att hon får, så småningom.
Men det gör ont, så förbaskat ont att än en gång vinka av ännu en av mina nära och kära...
Att bli lämnad ensam kvar...
Perfekt tajming!
I dag drog min käre gubbe i väg på minst en och en halv veckas jobb...i Lettland.!?
Inte nog med att jag tyckte jäkligt synd om mig själv som blev ensam kvar med våra fem ungar,
utan jag tyckte synd om gubben som oxså, eller i alla fall lite...
Han får ju inte träffa oss heller på ett tag, han missar ju att tjata på ungarna om att plocka i ordning, ta ut hunden och allt vad det brukar vara i huset...he he he
Och inte nog med att han missar allt sånt, han missade ÖVERSVÄMNINGEN oxså!! Vilken syn, det kan jag lova.
Tjejerna badar och syrran och jag gör placeringskort till gubbens 40 årskalas...
Hon tittar förbi mig och säger nåt om att det rinner vatten längs taket i KÖKET!!!
Bråttom, bråttom blir det upp till övervåningen där allt simmar i vatten, i badrummet står tjejerna i 2 cm vatten och undrar vad som händer...??? DET undrade vi oxså...Jag, syrran och de stora grabbarna börjar torka.
Vi inser snabbt att det inte går med skurspann, vi tar ALLA hustes 100 badlakan och lägger ut....
Sedan skriker nån nerifrån att det rinner från taken, papptaket i hallen går sönder, det sipprar ut vatten.
Längs hela kanten ut till köket kommer det vatten, syrran hämtar spann och bunkar från skåpen och lägger ut...
Då ropar ena sonen att det spridit sig till källaren oxså....då vet jag inte om jag ska skratta eller gråta MEN jag e jäkligt nära att börja tjuta...
Efter mkt om och men så ligger alla husets badlakan på tre våningar, det rinner lite här och där från kök, toa och hall...och huset e upp och nervänt....
Dax o kavla upp armarna och ta bort papptak....har inte en blekaste aning HUR man gör. Men det går nog, det hoppas jag...
Nå, det var ingen bra dag, men ingen drunknade, vi har ännu tak över huvudet och humorn i behåll...
Så, varför klagar jag??? För att jag är så JÄKLA trött.....
Inte nog med att jag tyckte jäkligt synd om mig själv som blev ensam kvar med våra fem ungar,
utan jag tyckte synd om gubben som oxså, eller i alla fall lite...
Han får ju inte träffa oss heller på ett tag, han missar ju att tjata på ungarna om att plocka i ordning, ta ut hunden och allt vad det brukar vara i huset...he he he
Och inte nog med att han missar allt sånt, han missade ÖVERSVÄMNINGEN oxså!! Vilken syn, det kan jag lova.
Tjejerna badar och syrran och jag gör placeringskort till gubbens 40 årskalas...
Hon tittar förbi mig och säger nåt om att det rinner vatten längs taket i KÖKET!!!
Bråttom, bråttom blir det upp till övervåningen där allt simmar i vatten, i badrummet står tjejerna i 2 cm vatten och undrar vad som händer...??? DET undrade vi oxså...Jag, syrran och de stora grabbarna börjar torka.
Vi inser snabbt att det inte går med skurspann, vi tar ALLA hustes 100 badlakan och lägger ut....
Sedan skriker nån nerifrån att det rinner från taken, papptaket i hallen går sönder, det sipprar ut vatten.
Längs hela kanten ut till köket kommer det vatten, syrran hämtar spann och bunkar från skåpen och lägger ut...
Då ropar ena sonen att det spridit sig till källaren oxså....då vet jag inte om jag ska skratta eller gråta MEN jag e jäkligt nära att börja tjuta...
Efter mkt om och men så ligger alla husets badlakan på tre våningar, det rinner lite här och där från kök, toa och hall...och huset e upp och nervänt....
Dax o kavla upp armarna och ta bort papptak....har inte en blekaste aning HUR man gör. Men det går nog, det hoppas jag...
Nå, det var ingen bra dag, men ingen drunknade, vi har ännu tak över huvudet och humorn i behåll...
Så, varför klagar jag??? För att jag är så JÄKLA trött.....
Bullen och jag...
Alltså, det där med mat,träning och allt vad det kan vara är en historia för sig...
Man vet att man ska äta *lagom* och inte fortsätta käka med ögonen. Men det är där jag har STORA problem!
Jag ÄTER verkligen med ögonen, man kan fasiken inte tro att jag nästan e blind på ena ögat...
Och hade det varit så att man BARA kunde äta med ögonen skulle ju *blinda jag* bara KÄKA på HALVA tallriken.
Så jäkla smidigt det skulle va för mig då, så himla enkelt. Jag skulle säkert se ut som en mager jakthund som var både brun,slank välkammad och KANSKE hade jag varit lite flåsande oxså...vad vet jag?
Men å andra sidan, hur kul skulle det va? Att kunna bara strosa in i butikerna och välja xs i alla kläder?
Välja och vraka från alla ställ då rean kommer (oftast finns ju 100 plagg mer i xs då rean startat)
Hur kul skulle det va att spegla sig och se en platt mage och ett par LAGOM runda, fina bröst i kupa c...?
Hur roligt skulle det vara att slippa prova trosor som håller in både här och där? Det finns ju nån mening att dom finns, och å andra sidan, vem vill ha sådana trosor som INTE åker ner över valkarna?
Nee...inte skulle det va så kul att ha storlek xs och sedan kravla sig i ett par skor i strl 39-40??
Då kan ju folk tro att det e en jättestolpe med skidor som kommer gående....
Då e det kanske bättre att jag håller mig i sällskap med bullen (den degklumpen som e runt magen)
Bullen e mig ganska trogen, i bland mindre, i bland större...
Men hon sviker mig sällan, det e bara synd att hon inte e liiite mer *lagom*....
Neee.....jag tror allt att jag bara ska äta maten på den ena halvan på tallriken...
Men hur 17 skulle jag kunna få strl c i kupan om jag skulle va mager som en jakthund?
Jag vet ju att min b kupa försvinner med all hast då jag tränar bort rätt så många kilo...
VILKA problem jag har!!
Men liiite trevligt skulle det vara OM bullen kunde bli lite mindre (mycket) och att den inte sticker längre ut från tröjan än upptill....
Sånt e livet, men nu tränar jag för fullt! Och käkar oxså....
Ha det gott alla ni fina som läser skiten jag skriver!!!
Man vet att man ska äta *lagom* och inte fortsätta käka med ögonen. Men det är där jag har STORA problem!
Jag ÄTER verkligen med ögonen, man kan fasiken inte tro att jag nästan e blind på ena ögat...
Och hade det varit så att man BARA kunde äta med ögonen skulle ju *blinda jag* bara KÄKA på HALVA tallriken.
Så jäkla smidigt det skulle va för mig då, så himla enkelt. Jag skulle säkert se ut som en mager jakthund som var både brun,slank välkammad och KANSKE hade jag varit lite flåsande oxså...vad vet jag?
Men å andra sidan, hur kul skulle det va? Att kunna bara strosa in i butikerna och välja xs i alla kläder?
Välja och vraka från alla ställ då rean kommer (oftast finns ju 100 plagg mer i xs då rean startat)
Hur kul skulle det va att spegla sig och se en platt mage och ett par LAGOM runda, fina bröst i kupa c...?
Hur roligt skulle det vara att slippa prova trosor som håller in både här och där? Det finns ju nån mening att dom finns, och å andra sidan, vem vill ha sådana trosor som INTE åker ner över valkarna?
Nee...inte skulle det va så kul att ha storlek xs och sedan kravla sig i ett par skor i strl 39-40??
Då kan ju folk tro att det e en jättestolpe med skidor som kommer gående....
Då e det kanske bättre att jag håller mig i sällskap med bullen (den degklumpen som e runt magen)
Bullen e mig ganska trogen, i bland mindre, i bland större...
Men hon sviker mig sällan, det e bara synd att hon inte e liiite mer *lagom*....
Neee.....jag tror allt att jag bara ska äta maten på den ena halvan på tallriken...
Men hur 17 skulle jag kunna få strl c i kupan om jag skulle va mager som en jakthund?
Jag vet ju att min b kupa försvinner med all hast då jag tränar bort rätt så många kilo...
VILKA problem jag har!!
Men liiite trevligt skulle det vara OM bullen kunde bli lite mindre (mycket) och att den inte sticker längre ut från tröjan än upptill....
Sånt e livet, men nu tränar jag för fullt! Och käkar oxså....
Ha det gott alla ni fina som läser skiten jag skriver!!!
Lugnet före stormen...
Att det kan vara så tyst i huset egentligen....Snart börjar ungarna dundra in här med väskor, läxor och kompisar...
Då är det dax för mellis och läxor, sedan lek!!
Då det gått några timmar så är det middag, alltid den svåra biten; VAD ska vi ha i dag?
Tror jag ska börja med matsedel, veckovis. Undrar om det skulle funka?
Det låter smidigt, att bara handla hem hela veckans ingredienser och laga....
Frågan e hur kul det skull va? Men å andra sidan, hur kul e det att laga skiten?
I det här huset måste man oxså veta; HUR många kompisar är med hem till middagen i dag?
Kan ju inte veckohandla för 7 personer om det dundrar in 5 extraungar....
Men kanske inte heller köpa in dubbelt och bara frysa in allt som blir över...
Ha, vilket litet skitproblem, det finns dom som inte ens får mat varje dag.
Nu tillhör ju inte vi dom, tack och lov. Men i bland gnäller man för småsaker...
Som egentligen inte har NÅN betydelse. Fast i bland BEHÖVER man få gnälla, även om man inte har det SÅ illa...
Nåja, bäst att vara beredd....nu kommer första ungen....NEJ ungarna var det visst...;)
Ha det bra gott folk
Och ni som läser min blogg...TACK!!
Då är det dax för mellis och läxor, sedan lek!!
Då det gått några timmar så är det middag, alltid den svåra biten; VAD ska vi ha i dag?
Tror jag ska börja med matsedel, veckovis. Undrar om det skulle funka?
Det låter smidigt, att bara handla hem hela veckans ingredienser och laga....
Frågan e hur kul det skull va? Men å andra sidan, hur kul e det att laga skiten?
I det här huset måste man oxså veta; HUR många kompisar är med hem till middagen i dag?
Kan ju inte veckohandla för 7 personer om det dundrar in 5 extraungar....
Men kanske inte heller köpa in dubbelt och bara frysa in allt som blir över...
Ha, vilket litet skitproblem, det finns dom som inte ens får mat varje dag.
Nu tillhör ju inte vi dom, tack och lov. Men i bland gnäller man för småsaker...
Som egentligen inte har NÅN betydelse. Fast i bland BEHÖVER man få gnälla, även om man inte har det SÅ illa...
Nåja, bäst att vara beredd....nu kommer första ungen....NEJ ungarna var det visst...;)
Ha det bra gott folk
Och ni som läser min blogg...TACK!!
Förändring på riktigt eller bara på låtsas i mina drömmar?
Alltså, jag försöker vara en positiv människa, för det mesta lyckas jag, tack och lov. Men i bland är jag inte ett dugg positiv, som nu. Kanske är det just nu som jag har en svacka eller att jag bara vill förändra vårt liv...?!
Jag var uppriktigt jäkligt ledsen då bror min drog i väg till Örebro, ville hålla kvar men samtidigt släppa taget.
Det är kanonbra att vara såå nära sina syskon, men i bland inte.
Jag vet att min ena syster är sugen på att dra härifrån emellanåt oxså, och det skulle kännas för jäkligt. Inte för att jag är där ofta, typ aldrig men vi träffas, barnen träffas och våra gubbar likaså...Man vet var man har varandra, man kan hjälpas åt.
Just nu är jag OXSÅ sugen på att dra. Tillbaka till mina hemtrakter...börja om, göra något nytt.
Mina stora killar skulle GÄRNA göra en sån här grej. Det e värre med gubben kanske....han har i många år kunnat tänka sig en flytt då jag sagt NEJ!!
Han har sin skog och det kan jag förstå...han har tjatat mkt på mig innan och nu helt PLÖTSLIGT vill jag.
Hela min uppväxt flyttade jag runt, runt med mamma och syskon. Jag gick inte tre hela år varken i låg/mellan/högstadiet på en och samma skola/ort....
Därför sa jag blankt NEJ då gubben velat flytta innan...Jag ville att mina ungar skulle få en mer trygghet än jag själv fick. Tryggheten med kompisar är otroligt viktigt.
Men nu då killarna snart börjat gå ut skolan...DÅ e jag sugen på att dra...
Kanske får jag fortsätta mina drömmar, kanske inte???
Jag var uppriktigt jäkligt ledsen då bror min drog i väg till Örebro, ville hålla kvar men samtidigt släppa taget.
Det är kanonbra att vara såå nära sina syskon, men i bland inte.
Jag vet att min ena syster är sugen på att dra härifrån emellanåt oxså, och det skulle kännas för jäkligt. Inte för att jag är där ofta, typ aldrig men vi träffas, barnen träffas och våra gubbar likaså...Man vet var man har varandra, man kan hjälpas åt.
Just nu är jag OXSÅ sugen på att dra. Tillbaka till mina hemtrakter...börja om, göra något nytt.
Mina stora killar skulle GÄRNA göra en sån här grej. Det e värre med gubben kanske....han har i många år kunnat tänka sig en flytt då jag sagt NEJ!!
Han har sin skog och det kan jag förstå...han har tjatat mkt på mig innan och nu helt PLÖTSLIGT vill jag.
Hela min uppväxt flyttade jag runt, runt med mamma och syskon. Jag gick inte tre hela år varken i låg/mellan/högstadiet på en och samma skola/ort....
Därför sa jag blankt NEJ då gubben velat flytta innan...Jag ville att mina ungar skulle få en mer trygghet än jag själv fick. Tryggheten med kompisar är otroligt viktigt.
Men nu då killarna snart börjat gå ut skolan...DÅ e jag sugen på att dra...
Kanske får jag fortsätta mina drömmar, kanske inte???
År 2010!!
Jaha, nu är det åter ett nytt år. Vad tiden går fort,bara flyger förbi. Jag skulle vilja stanna tiden några år nu, faktiskt. Njuta här och nu, det vore nåt...
Men nu sitter man här och vet att det är NUET, så enkelt är det. Varken mer eller mindre, njut här och nu, typ....
Ja, här sitter man lagom fet och mätt efter julmaten, och undrar då man ska ta sig i kragen.?
Ta bort sötsakerna, klämma i sig i mindre kläder, trycka upp hängtuttarna (eller vad det nu är som hänger där)
i nån fin bh....
Det e mkt i livet jag gillar;
Nåja, jag gillar ju att träna, så det e ju alltid nåt....
Jag gillar; löpning,pump, boxning och volleyboll....
Jag gillar då ungarna och alla deras hundra kompisar dräller här...
Jag gillar då det dyker in folk här, bara på en kaffe eller en intitt....
Jag gillar å handla och åka på spa....
Jag gillar att köpa presenter till nära å kära...
Ja, livet e ju ganska bra faktiskt, jag ska inte klaga...
Jag hjälper dom jag kan och vet att inte alla har det lika bra som vi....
Nu har vi ett år framför oss med möjligheter.......
Men nu sitter man här och vet att det är NUET, så enkelt är det. Varken mer eller mindre, njut här och nu, typ....
Ja, här sitter man lagom fet och mätt efter julmaten, och undrar då man ska ta sig i kragen.?
Ta bort sötsakerna, klämma i sig i mindre kläder, trycka upp hängtuttarna (eller vad det nu är som hänger där)
i nån fin bh....
Det e mkt i livet jag gillar;
Nåja, jag gillar ju att träna, så det e ju alltid nåt....
Jag gillar; löpning,pump, boxning och volleyboll....
Jag gillar då ungarna och alla deras hundra kompisar dräller här...
Jag gillar då det dyker in folk här, bara på en kaffe eller en intitt....
Jag gillar å handla och åka på spa....
Jag gillar att köpa presenter till nära å kära...
Ja, livet e ju ganska bra faktiskt, jag ska inte klaga...
Jag hjälper dom jag kan och vet att inte alla har det lika bra som vi....
Nu har vi ett år framför oss med möjligheter.......
Sorg
Timmarna, dagarna,månaderna och åren går...dag ut och dag in....I dag är det lilla mammas födelsedag, hon skulle ha fyllt 59 år. Hon skulle verkligen ha älskat att va i bland oss, bland hennes barn och barnbarn som växer och frodas. Oftast går dagarna jättebra, man lär sig leva med sorgen.
Men en sådan här dag är det dessvärre mkt jävligare...det slits i kroppen, i hjärtat. VARFÖR just hon?
Man undrar ju vad meningen med livet egentligen är? Att dö ung? Att bli sjuk?
I hela 11 år har vi syskon levt utan våran mamma..11 ÅR!!!! Vi var inte särskilt gamla, nån av oss, egentligen.
27, 24, 23, 18, 14, 10, och 8 år.....
Vi var tvungna att ta hand om varandra, en del klappade på huvudet och sa att man var duktig....
Hm...vaddå duktig? Vad hade man för val? Klart vi skulle ta hand om varandra, vi e ju syskon.
Men ingen skulle väl välja att ta hand om sina syskon, OM valmöjligheten fanns?
Klart man önskade/bad att det var mamma som skulle finnas kvar och ta hand om de små...
Nu var det ju ingen däruppe som lyssnade på våra önskningar och böner. Hon dog en sen fredag på Lunds universitetssjukhus, respiratorn stängdes av bland hennes 7 barn,hennes kärlek, hennes syskon med respektive och hennes älskade föräldrar, vår mormor och morfar. Hon dog där på britsen endast 47 år gammal, hann inte bli 48 år...
Visst e livet bra orättvist? Jag missunnar ingen att leva, men jag hade så förskräckligt gärna velat ha kvar vår mamma i många år framöver. Sorgen är så tung att bära i bland. I dag vet jag inte hur många tårar som jag har fällt. Det värsta e att det inte tar slut....
Mina älskade småsyskon har växt upp utan sin mamma, barnbarnen har ingen mormor i livet.
Klart som faan man e bitter i bland. När man klagar över småsaker som inte har någon riktig betydelse..
Men man gör så gott man kan, det man tror är rätt. Försöker hjälpa sina medmänniskor som har det svårt,
människor som har det knapert, barn som far illa...
Mamma lärde oss syskon att dela med sig, hjälpa andra som har andra förutsättningar. Finns det lite mat så delar man på det som finns.....
Ja, många bra saker hoppas man att man fått lära sig med åren man fick med mamma....
Sorg, vilket beskt jävla ord. VEM uppfann det?
Ska väl inte gnälla, men i dag så gör det så jävla ont.....
Men en sådan här dag är det dessvärre mkt jävligare...det slits i kroppen, i hjärtat. VARFÖR just hon?
Man undrar ju vad meningen med livet egentligen är? Att dö ung? Att bli sjuk?
I hela 11 år har vi syskon levt utan våran mamma..11 ÅR!!!! Vi var inte särskilt gamla, nån av oss, egentligen.
27, 24, 23, 18, 14, 10, och 8 år.....
Vi var tvungna att ta hand om varandra, en del klappade på huvudet och sa att man var duktig....
Hm...vaddå duktig? Vad hade man för val? Klart vi skulle ta hand om varandra, vi e ju syskon.
Men ingen skulle väl välja att ta hand om sina syskon, OM valmöjligheten fanns?
Klart man önskade/bad att det var mamma som skulle finnas kvar och ta hand om de små...
Nu var det ju ingen däruppe som lyssnade på våra önskningar och böner. Hon dog en sen fredag på Lunds universitetssjukhus, respiratorn stängdes av bland hennes 7 barn,hennes kärlek, hennes syskon med respektive och hennes älskade föräldrar, vår mormor och morfar. Hon dog där på britsen endast 47 år gammal, hann inte bli 48 år...
Visst e livet bra orättvist? Jag missunnar ingen att leva, men jag hade så förskräckligt gärna velat ha kvar vår mamma i många år framöver. Sorgen är så tung att bära i bland. I dag vet jag inte hur många tårar som jag har fällt. Det värsta e att det inte tar slut....
Mina älskade småsyskon har växt upp utan sin mamma, barnbarnen har ingen mormor i livet.
Klart som faan man e bitter i bland. När man klagar över småsaker som inte har någon riktig betydelse..
Men man gör så gott man kan, det man tror är rätt. Försöker hjälpa sina medmänniskor som har det svårt,
människor som har det knapert, barn som far illa...
Mamma lärde oss syskon att dela med sig, hjälpa andra som har andra förutsättningar. Finns det lite mat så delar man på det som finns.....
Ja, många bra saker hoppas man att man fått lära sig med åren man fick med mamma....
Sorg, vilket beskt jävla ord. VEM uppfann det?
Ska väl inte gnälla, men i dag så gör det så jävla ont.....
Mina barn och andras ungar...
Det har man ju hört några gånger...Satt bara och tänkte lite i dag....
Man valde ju trots allt en gång för länge sedan att skaffa barn....ville ju ha det där lilla rosa goa knytet....
Som åt,sov och bajsade och var allmänt glad och nöjd.
Men vem bestämmer att det ska bli så? När verkligheten e i kapp och den lille söte rosafärgade ungen e ute,
och det INTE alls ätereller sover utan bara vrålar och skriker...
Hur mysigt e det då på en skala 0-5? Jag kan säga att min förstfödde var till salu många gånger det första halvåret, men INGEN ville köpa mitt kollikbarn!
Min ena syrra sa; e dom jobbiga som små blir de lugna som stora ( DEN teorin stämmer inte, jag lovar)
Senare tog hon tillbaka det påståendet och tur var väl det, för inte ens som halvvuxna ville nån köpa mina vildingar...
Nåja, åren går och vi med dom, så e ju livet. Men hade inte i min vildaste fantasi trott att första gråa strået skulle komma då jag bara var 25år....De två små första liven såg nog till att det skedde så snabbt, jag lovar.
Trean bara hängde med, hängandes i bröstet...inget gnäll utan hängde där snällt då jag skenade efter bröderna.
Kanske e det han som fixat så tuttarna hänger vid magen? Det lilla som finns, vill säga...
Det var ju några år däremellan som var ganska lugna, lite ihopsydda ärr, utslagna tänder, brännskador men inget superallvarligt...
Nu e dom inne på HELT andra saker, tjejer,fest,lan och allt vad det heter....
Men kan man slå sig till ro då??? Nej, inte, då ska man hämta mitt i nätterna, ligga och lyssna då de kommer innanför dörren, hålla förhör, predika hur farligt det e med alkohol och tobak...
Typ säga, att när jag var ung så skötte jag mig minsann...he he he och cykla på vinden i luften kunde jag med...
Ha, vem skulle gå på det, inte mina i alla fall...;)
Det jag tycker e superviktigt att de får med sig är, att vad som än händer SKA dom våga ringa/komma hem.
Och DET gör dom....
Även om jag INTE hade kunnat förutspå alla år jag skulle få vara med om så mkt blandade saker med ungarna
( tur e ju det) så ångrar jag inte en sekund att jag skaffade dom...(jo, i bland kanske..)
För man står ju där i vått och torrt med dom i alla fall...det hör ju till..
MEN jag brukar INTE hålla ungarna bakom min rygg, de ska lära sig av livets överaskningar vad det nu må vara...
Mina ungar och andras barn låter bättre....
P.s Vet ni om det går att stämma sina ungar, så man kan få skadestånd för typ grått hår och taxbröst??? D.s
Stockholm by night!!!
Vilken go helg, åkte till syrran och hennes familj i fredags..MED BUSSEN!!
Det tog några timmar men det e det ju värt då man får pussa på en underbart go 10 månaders unge...
Det var typ jag och några andra i bussen (pensionärer eller nåt...he he he)
Men, men....resan gick bra och väl framme blev jag hämtad av familjen och vi åkte hem till lägenheten...
Där blev jag serverad god mat, ris och fisk...mums! Vi åt och drack gott vin och sedan då vi var mätta och goda så satte vi oss och kollade på film...SOM MAN KAN HYRA VIA NÄTET!!!
Det kan man säkert från oss i Hultan oxså, men jag blev lite impad (cybervärlden och jag e rätt långt från varandra) Vid midnatt la vi oss, en dag på stan väntade på oss!!!!
När vi vaknat och käkat frukost lämnade vi mannen med den busige söta ungen och drog i väg till stan.
Jag beställde tunnelbanebiljett via MOBILEN och kunde bara strosa in...He he he
Utan att överdriva var vi nog i de flesta affärer som fanns att tillgå, i alla fall de vi inte har hemmaomkring...
Plötsligt kom vi på, bra om vi har varsin trosa som håller in allt, både här och där...
Har man köpt fina kläder så kan det va trevligt att fina till det lite extra...(typ lura sambon eller nåt)
Nåja, in i underkläderaffärer, fram med trosor,korsetter och allt möjligt....
Men prova, hur kul e det kom vi på...???!!! Vem av oss ska bli drabbad?? VEM tror ni det blev????
JAG.JAG.JAG!!!!!!
Men kul hade vi, inte alla som har svullo i omklädningsrummet....(förlåt svullo i himlen)
I ett trångt litet omklädningsrum står jag med 100 trosor som skulle få den kåtaste av den kåtaste karl att bli slak
på bara en sekund....jag lovar.Men snäll som jag är så provade jag, inte bara för min skull, utan även för syrrans (vad det nu skulle hjälpa)
MEN döm av min förvåning då hon kom med en korsett i strl MEDIUM!!!! Och jag kan lova, bara för att hon såååå gärna ville skratta så tänkte jag: DEN ska bara på....på ett eller annat sätt...
Jag fick till slut, sluta andas, ställa mig mot väggen med ryggen och låta syrran knäppa alla 40 hällor....
MEN på kom den, men sedan att fettet kom upp brevid eller mellan brösten vid slutet på korsetten har ju kanske
inte med saken att göra...Nog för att brösten e små, men jag har aldrig önskat påfyllning BREVID....eller MELLAN
i alla fall...Men jag lovar, det e länge sedan jag skrattade sååå mkt....
Jag sa till syrran; det e nog enklare att banta, för om Ronnie ska hjälpa mig varje gång jag ska i denna så kommer vi att vara sent till varje fest vi ska...OCH jag kommer inte att kunna andas och INTE äta (inte ett gram till då hade den spruckit)...och att bara gå på wc.....det hade tagit hela kvällen....
P.s Det blev ett par dyra trosor för 330 kronor, man drar upp dom typ till över magen eller under brösten (beror på hur man ser ut) och vet ni vad???? I den affären orkade jag inte prova, köpte och åkte hem...och NU då jag har testat dom så korvar dom sig HELA vägen ner.....(så tro inte att valkar gör att byxor sitter kvar bara för att de e höööga i midjan) D.s
www.tradera.se trosor till salu stl.m helt oanvända endast provade 1 gång 230kr (e du för fet, kan dom korva sig)
Det tog några timmar men det e det ju värt då man får pussa på en underbart go 10 månaders unge...
Det var typ jag och några andra i bussen (pensionärer eller nåt...he he he)
Men, men....resan gick bra och väl framme blev jag hämtad av familjen och vi åkte hem till lägenheten...
Där blev jag serverad god mat, ris och fisk...mums! Vi åt och drack gott vin och sedan då vi var mätta och goda så satte vi oss och kollade på film...SOM MAN KAN HYRA VIA NÄTET!!!
Det kan man säkert från oss i Hultan oxså, men jag blev lite impad (cybervärlden och jag e rätt långt från varandra) Vid midnatt la vi oss, en dag på stan väntade på oss!!!!
När vi vaknat och käkat frukost lämnade vi mannen med den busige söta ungen och drog i väg till stan.
Jag beställde tunnelbanebiljett via MOBILEN och kunde bara strosa in...He he he
Utan att överdriva var vi nog i de flesta affärer som fanns att tillgå, i alla fall de vi inte har hemmaomkring...
Plötsligt kom vi på, bra om vi har varsin trosa som håller in allt, både här och där...
Har man köpt fina kläder så kan det va trevligt att fina till det lite extra...(typ lura sambon eller nåt)
Nåja, in i underkläderaffärer, fram med trosor,korsetter och allt möjligt....
Men prova, hur kul e det kom vi på...???!!! Vem av oss ska bli drabbad?? VEM tror ni det blev????
JAG.JAG.JAG!!!!!!
Men kul hade vi, inte alla som har svullo i omklädningsrummet....(förlåt svullo i himlen)
I ett trångt litet omklädningsrum står jag med 100 trosor som skulle få den kåtaste av den kåtaste karl att bli slak
på bara en sekund....jag lovar.Men snäll som jag är så provade jag, inte bara för min skull, utan även för syrrans (vad det nu skulle hjälpa)
MEN döm av min förvåning då hon kom med en korsett i strl MEDIUM!!!! Och jag kan lova, bara för att hon såååå gärna ville skratta så tänkte jag: DEN ska bara på....på ett eller annat sätt...
Jag fick till slut, sluta andas, ställa mig mot väggen med ryggen och låta syrran knäppa alla 40 hällor....
MEN på kom den, men sedan att fettet kom upp brevid eller mellan brösten vid slutet på korsetten har ju kanske
inte med saken att göra...Nog för att brösten e små, men jag har aldrig önskat påfyllning BREVID....eller MELLAN
i alla fall...Men jag lovar, det e länge sedan jag skrattade sååå mkt....
Jag sa till syrran; det e nog enklare att banta, för om Ronnie ska hjälpa mig varje gång jag ska i denna så kommer vi att vara sent till varje fest vi ska...OCH jag kommer inte att kunna andas och INTE äta (inte ett gram till då hade den spruckit)...och att bara gå på wc.....det hade tagit hela kvällen....
P.s Det blev ett par dyra trosor för 330 kronor, man drar upp dom typ till över magen eller under brösten (beror på hur man ser ut) och vet ni vad???? I den affären orkade jag inte prova, köpte och åkte hem...och NU då jag har testat dom så korvar dom sig HELA vägen ner.....(så tro inte att valkar gör att byxor sitter kvar bara för att de e höööga i midjan) D.s
www.tradera.se trosor till salu stl.m helt oanvända endast provade 1 gång 230kr (e du för fet, kan dom korva sig)
Jaktpremiär!!!
Nu, har jag ÄNTLIGEN efter 18 år följt med Ronnie och hunden till skogen..
Jag tänkte att det här blir nog ganska bra...dock lite tidigt för min smak...
Då klockan började ringa 05.20 trodde ju jag att vi skulle gå upp!!
Men döm om min förvåning!? vi skulle visst snooza till 06.00 ( det gör kanske jaktnissar, vad vet jag?)
Då vi gick upp så var det dax att gå på kläderjakt, inga prasslande kläder, inga tunna eller för tjocka kläder.
Vad fasiken ska man ha på sig då?
Nåja, ut kom vi innan 07.00 med kaffetermos (borde vara det viktigaste,men det var det tydligen INTE ) och bröten...
Vi såg rådjur direkt, så att tag trodde jag att det skulle bli riktigt spännande.
Men den fyrbenta saken vi hade med begrep inte riktigt vad hon skulle göra....
Och det tycker jag allt....köper man en sådan dyrgrip för 10 000kr så borde det väl ändå ingå
att dom ska kunna jaga...typ direkt...;)
Men det var visst inte såå enkelt..
Då vi hade försökt få henne att fatta ggr flera, vi hade gått upp och ner för hur många berg som helst (två eller nåt...) sett flera rådjur och visat henne var dom stod så gav vi upp.....
Då var det bara FIKAT kvar (hade längtat efter kaffe i 2 timmar)
Där satt vi i solen och drack gott kaffe och åt mackor och NJÖT!!
Jag hade på mig mina fiiina nya vita stövlar som BARA var halvlånga så att det knappt kunde kallas för stövlar (och Ronnie vet sånt) och ett par prasselbyxor,tjock tröja/jacka....OCH en ....
SKITFIN orange södrakeps, typ 2 nummer för liten.....ALLT, för att synas, så ingen kommer och skjuter mig i stället...
Blöta och trötta åkte vi sedan hem, och vilade (man e skittrött då man har varit i skogen och jagat, nu fattar jag det äntligen)
En bra morgon trots allt, letar ni hund? Då finns det en på blocket.se....he he he
Jag tänkte att det här blir nog ganska bra...dock lite tidigt för min smak...
Då klockan började ringa 05.20 trodde ju jag att vi skulle gå upp!!
Men döm om min förvåning!? vi skulle visst snooza till 06.00 ( det gör kanske jaktnissar, vad vet jag?)
Då vi gick upp så var det dax att gå på kläderjakt, inga prasslande kläder, inga tunna eller för tjocka kläder.
Vad fasiken ska man ha på sig då?
Nåja, ut kom vi innan 07.00 med kaffetermos (borde vara det viktigaste,men det var det tydligen INTE ) och bröten...
Vi såg rådjur direkt, så att tag trodde jag att det skulle bli riktigt spännande.
Men den fyrbenta saken vi hade med begrep inte riktigt vad hon skulle göra....
Och det tycker jag allt....köper man en sådan dyrgrip för 10 000kr så borde det väl ändå ingå
att dom ska kunna jaga...typ direkt...;)
Men det var visst inte såå enkelt..
Då vi hade försökt få henne att fatta ggr flera, vi hade gått upp och ner för hur många berg som helst (två eller nåt...) sett flera rådjur och visat henne var dom stod så gav vi upp.....
Då var det bara FIKAT kvar (hade längtat efter kaffe i 2 timmar)
Där satt vi i solen och drack gott kaffe och åt mackor och NJÖT!!
Jag hade på mig mina fiiina nya vita stövlar som BARA var halvlånga så att det knappt kunde kallas för stövlar (och Ronnie vet sånt) och ett par prasselbyxor,tjock tröja/jacka....OCH en ....
SKITFIN orange södrakeps, typ 2 nummer för liten.....ALLT, för att synas, så ingen kommer och skjuter mig i stället...
Blöta och trötta åkte vi sedan hem, och vilade (man e skittrött då man har varit i skogen och jagat, nu fattar jag det äntligen)
En bra morgon trots allt, letar ni hund? Då finns det en på blocket.se....he he he
Med tanke på vikten...
Nu har jag som ni redan vet kämpat i 12 veckor med mina jäkla kilo...
Ett av delmålen är avklarat, det visade på - 15 kg förra veckan.
Klart jag e nöjd, glad och lite stolt! Har köpt nya fina kläder och piffat till mig lite...ha ha ha
Men jag ligger i med träningen, jag springer, cyklar till jobbet och styrketränar regelbundet.
Men då jag dricker så jäkla mkt vatten om dagarna så har det hänt att jag varit tvungen att kissa
på min springrunda....ni som känner mig väl vet ju att jag är ganska pryd då det gäller...
Men nöden har ingen lag, jag smiter in lite snyggt, drar ner brallorna och kissar så jäkla fort
så att jag själv undrar vilken gång det kommer hända en olycka i det tempot....
I dag på min runda var det så jäkla bra att jag inte ens kände mig kissenödig....
MEN VAD FASIKEN TROR NI HÄNDE DÅ????
Jag blev sååå akut skitnödig så att jag trodde jag skulle tuppa av,,,,,
men jag tänkte, en liten bit till, en liten bit till o.s.v
Men då jag var så nära att skita ner mig, så såg jag givetvis en till på spåret,
och det vore ju inte så lyckat om han/hon såg mig....
Jag sprang några meter till, och där dök ett hus upp....
men utan att tänka på vad jag gjorde, folk var ju trots allt ute på trädgården,
dök jag in i skogen TYP BARA 1 METER IN, och hann precis få ner brallorna innan hela
jäkla magen tömde sig där i skogen....
Snacka om ilandsproblem....men det kan jag lova er....det ÄR INTE så mysigt att behöva leta
efter blad som kan nåt o nåt kan få bort skiten då man e lös i magen....
( och jag kan lova er, så liten har inte rumpan blivit bara för att jag har bantat)
Nåja, äcklig och dan sprang jag vidare och trodde det var över....tills jag kom på gatan med BARA
villor och ingen skog....OCH akut skitnödig IGEN....
Men då jäklar ska jag lova er.....hade jag tävlat me eliten HADE jag garanterat vunnit för sååå snabb
var jag....
Hemma igen så klarade jag mig till toan me nöd o näppe...
Jag tackar o bockar för att vi har fått den förmånen att ha toa och papper att torka sig med!!!
Ha det gott, alla ni där ute....
P.s Jag tror inte jag gick ner ett hekto ens där i skogen...fast man kunde tro att det hade varit en älg där...D.s
Ett av delmålen är avklarat, det visade på - 15 kg förra veckan.
Klart jag e nöjd, glad och lite stolt! Har köpt nya fina kläder och piffat till mig lite...ha ha ha
Men jag ligger i med träningen, jag springer, cyklar till jobbet och styrketränar regelbundet.
Men då jag dricker så jäkla mkt vatten om dagarna så har det hänt att jag varit tvungen att kissa
på min springrunda....ni som känner mig väl vet ju att jag är ganska pryd då det gäller...
Men nöden har ingen lag, jag smiter in lite snyggt, drar ner brallorna och kissar så jäkla fort
så att jag själv undrar vilken gång det kommer hända en olycka i det tempot....
I dag på min runda var det så jäkla bra att jag inte ens kände mig kissenödig....
MEN VAD FASIKEN TROR NI HÄNDE DÅ????
Jag blev sååå akut skitnödig så att jag trodde jag skulle tuppa av,,,,,
men jag tänkte, en liten bit till, en liten bit till o.s.v
Men då jag var så nära att skita ner mig, så såg jag givetvis en till på spåret,
och det vore ju inte så lyckat om han/hon såg mig....
Jag sprang några meter till, och där dök ett hus upp....
men utan att tänka på vad jag gjorde, folk var ju trots allt ute på trädgården,
dök jag in i skogen TYP BARA 1 METER IN, och hann precis få ner brallorna innan hela
jäkla magen tömde sig där i skogen....
Snacka om ilandsproblem....men det kan jag lova er....det ÄR INTE så mysigt att behöva leta
efter blad som kan nåt o nåt kan få bort skiten då man e lös i magen....
( och jag kan lova er, så liten har inte rumpan blivit bara för att jag har bantat)
Nåja, äcklig och dan sprang jag vidare och trodde det var över....tills jag kom på gatan med BARA
villor och ingen skog....OCH akut skitnödig IGEN....
Men då jäklar ska jag lova er.....hade jag tävlat me eliten HADE jag garanterat vunnit för sååå snabb
var jag....
Hemma igen så klarade jag mig till toan me nöd o näppe...
Jag tackar o bockar för att vi har fått den förmånen att ha toa och papper att torka sig med!!!
Ha det gott, alla ni där ute....
P.s Jag tror inte jag gick ner ett hekto ens där i skogen...fast man kunde tro att det hade varit en älg där...D.s
Äntligen tillbaka...hmm...eller???
En del tar långa pauser, en del inte...
Jag tillhör ju då den första gruppen, men nu e jag här...
Faktiskt så var det så, att jag tyckte inte att jag hade nåt kul att skriva, inte så värst många läsare som blev drabbade heller om jag la ner ett tag...*ha ha ha*
Vad har hänt under dessa 2 MÅNADER jag varit borta???
# Jo, jag har gått ner och börjat jobba 50% istället för 80%...( kanonbra för vår ena prinsessa som äntligen fått sluta fritids)
# Jag började tänka på vad jag stoppade i mig, åt ju för attan som det vore min SISTA måltid VARJE gång jag åt....
( och på 7 VECKOR gick jag ner 12 underbara kilo...)
# Nu, då jag snart är inne på 9;e veckan så äter jag det mesta UTAN potatis,ris,pasta,bröd...
Jag springer/promenera flera gånger i veckan...cyklar till jobbet, i bland är det 14.6 km enkel resa och i bland 11 km
enkel resa....rätt så bra tycker jag.....( luktar skryt, men jag e skitnöjd )
# Är mkt gladare och piggare mamma åt mina 5 underbara gangsterungar....
# Jag har blivit bjuden på födelsedagsresa av de närmase (sörjande) och blev sååå grundlurad så ni anar inte...men kul
var det.....
Nåja....ska inte skriva mer....ni ska ju orka läsa skiten oxså....
Ha det så gott, alla därute i det blå.......
Jag tillhör ju då den första gruppen, men nu e jag här...
Faktiskt så var det så, att jag tyckte inte att jag hade nåt kul att skriva, inte så värst många läsare som blev drabbade heller om jag la ner ett tag...*ha ha ha*
Vad har hänt under dessa 2 MÅNADER jag varit borta???
# Jo, jag har gått ner och börjat jobba 50% istället för 80%...( kanonbra för vår ena prinsessa som äntligen fått sluta fritids)
# Jag började tänka på vad jag stoppade i mig, åt ju för attan som det vore min SISTA måltid VARJE gång jag åt....
( och på 7 VECKOR gick jag ner 12 underbara kilo...)
# Nu, då jag snart är inne på 9;e veckan så äter jag det mesta UTAN potatis,ris,pasta,bröd...
Jag springer/promenera flera gånger i veckan...cyklar till jobbet, i bland är det 14.6 km enkel resa och i bland 11 km
enkel resa....rätt så bra tycker jag.....( luktar skryt, men jag e skitnöjd )
# Är mkt gladare och piggare mamma åt mina 5 underbara gangsterungar....
# Jag har blivit bjuden på födelsedagsresa av de närmase (sörjande) och blev sååå grundlurad så ni anar inte...men kul
var det.....
Nåja....ska inte skriva mer....ni ska ju orka läsa skiten oxså....
Ha det så gott, alla därute i det blå.......
jagad som attans...
Det känns inte alls kul, blev jagad som attans idag.
Tänkte bara slappa, inte göra något vettigt på min lediga dag.
Men tji fick jag, dammråttorna var efter mig, envisa som fasiken.
Fick inte ens äta min frukost ifred, utan kletet på golvet under bordet jagade fötterna...
Tänkte först skita i det, ignorera dom...men vart jag än gick så var de efter mig.
Så till slut vann dom! Över ENVISA mig....tro det eller ej...
Det var bara att damma,plocka,dammsuga och torka golvet...
Men NU är det rent, jag kan till och med sitta under bordet och äta....
Det håller väl en dag eller två....
Tänkte bara slappa, inte göra något vettigt på min lediga dag.
Men tji fick jag, dammråttorna var efter mig, envisa som fasiken.
Fick inte ens äta min frukost ifred, utan kletet på golvet under bordet jagade fötterna...
Tänkte först skita i det, ignorera dom...men vart jag än gick så var de efter mig.
Så till slut vann dom! Över ENVISA mig....tro det eller ej...
Det var bara att damma,plocka,dammsuga och torka golvet...
Men NU är det rent, jag kan till och med sitta under bordet och äta....
Det håller väl en dag eller två....
Tyst i huset...
Efter en intensiv helg med de vilda grabbarna fån landet är det nu tyst i huset.
Allt gick jättebra vid hämtning på dagis ( jag har inte glömt bort det helt )
Noah var så glad och lycklig så han hoppade i kläderna.....
Theo var exakt lika glad MEN...vill man ha med sig honom hem, ja då fick man allt vara beredd
på att först jaga honom, vara beredd på en smocka för att sedan fånga in en ålande unge i en
skittrång overall!!
Det kryllade med barn överallt, men jag fick trots allt med mig rätt barn, så många jag skulle ha med mig,
och kläderna som skulle med hem...pust stånk och stön..
Var helt genomsvett när vi kom ut.
Inte blev jag mindre varm innan jag hade fått i vilden i barnstolen, fastspänd och säker...
Helgen flöt fint, bäddsoffan i ungarnas tv-rum blev sovplatsen med en mysig film som avslutning på dagen!
Vi var till och med på kalas och tro det eller ej, men huset står kvar.
I dag var vi ute i lekparken, handlade och fikade hos grannen....
För att summera helgen:
¤ ALLA har överlevt
¤ INGEN av oss har blivit döva (grabbarna från landet är INTE vana vid att man har grannar,dom har bara kossor)
¤ INGET har gått sönder (Theo kan bli rätt arg om man inte gör som han säger)
¤ Noah har BARA ett nytt märke på kinden (lillebrors fel)
¤ Tvättat en del, Theo säger att han VILLE inte gå på toa och kissa (olyckor på raken:3st)
¤ INGEN översvämning då grabbarna badade med sin kusin (och ingen drunknade)
Rätt så bra va???
Men tro det eller ej, jag kan tänka mig att ha dom igen....bara jag får vila mig ett tag.....
Allt gick jättebra vid hämtning på dagis ( jag har inte glömt bort det helt )
Noah var så glad och lycklig så han hoppade i kläderna.....
Theo var exakt lika glad MEN...vill man ha med sig honom hem, ja då fick man allt vara beredd
på att först jaga honom, vara beredd på en smocka för att sedan fånga in en ålande unge i en
skittrång overall!!
Det kryllade med barn överallt, men jag fick trots allt med mig rätt barn, så många jag skulle ha med mig,
och kläderna som skulle med hem...pust stånk och stön..
Var helt genomsvett när vi kom ut.
Inte blev jag mindre varm innan jag hade fått i vilden i barnstolen, fastspänd och säker...
Helgen flöt fint, bäddsoffan i ungarnas tv-rum blev sovplatsen med en mysig film som avslutning på dagen!
Vi var till och med på kalas och tro det eller ej, men huset står kvar.
I dag var vi ute i lekparken, handlade och fikade hos grannen....
För att summera helgen:
¤ ALLA har överlevt
¤ INGEN av oss har blivit döva (grabbarna från landet är INTE vana vid att man har grannar,dom har bara kossor)
¤ INGET har gått sönder (Theo kan bli rätt arg om man inte gör som han säger)
¤ Noah har BARA ett nytt märke på kinden (lillebrors fel)
¤ Tvättat en del, Theo säger att han VILLE inte gå på toa och kissa (olyckor på raken:3st)
¤ INGEN översvämning då grabbarna badade med sin kusin (och ingen drunknade)
Rätt så bra va???
Men tro det eller ej, jag kan tänka mig att ha dom igen....bara jag får vila mig ett tag.....
Jag är bara en vanlig mamma...
Blir så irriterad då man läser om alla barn som far illa, skolor som inte har skolsköterska, kurator m.m
Det är väl inte ett dugg konstigt att det faktiskt idag är såå många ungdomar som hamnar snett i vårt samhälle.
En del klarar sig lindrigt undan, en del inte.
En del har trots allt en familj som ställer upp, har kapasiteten och orken att hjälpa dem.
Men när det då inte finns en familj bakom denna lilla ensamma varelsen, vad händer då?
Då det inte finns någon skolsköterska/kurator som lyssnar och kan stötta upp.?!
Det är ju som sagt inte BARA mellan 8-14 (eller vad det nu kan vara ) en dag i veckan dessa ungdomar
med problem behöver prata, få hjälp m.m
Och att bara ha någon vuxen att prata med är superviktigt, antingen du mår bra eller inte.
Ungdomarna vill bli SEDDA, komma till skolan och få vara en del av gemenskpen.
Hur ska vi få folket att stanna i vår kommun då det händer så här?
Hur ska vi kunna ha en bra profil utåt mot folk utifrån då man ser vad som händer med skolan?
Vårt nya kommunalråd skriver att vi måste få en inflytt och inte utflytt i kommunen.
Men vad ska hon locka med? Bra skola?
Det är väl ändå dock mest barnfamiljerna/yngre generationen som vi vill få in.
Det är tragiskt att det ska behöva vara så här.
Man ska kunna vara stolt över sin kommun, man ska kunna vara stolt och glad över att våra
barn får en bra skolgång, att de blir sedda, är trygga och allt som hör till.
Men det kan jag säga, med handen på hjärtat, var glad så länge era barn inte går på högstadiet.
Och då menar jag INTE att kritisera lärarna, de gör nog vad de kan MEN allt annat runtomkring,
arbetssätt som eleverna tycker är rörigt, det hårda klimatet, de vuxna som inte visar sig, och nu
då det som står i tidningen, ingen skolsköterska/kurator som finns där BLAND barnen.
Hur ska det sluta?
Vad kan/ska man göra?
Hur många står bakom?
Jag är bara en vanlig mamma.
Det är väl inte ett dugg konstigt att det faktiskt idag är såå många ungdomar som hamnar snett i vårt samhälle.
En del klarar sig lindrigt undan, en del inte.
En del har trots allt en familj som ställer upp, har kapasiteten och orken att hjälpa dem.
Men när det då inte finns en familj bakom denna lilla ensamma varelsen, vad händer då?
Då det inte finns någon skolsköterska/kurator som lyssnar och kan stötta upp.?!
Det är ju som sagt inte BARA mellan 8-14 (eller vad det nu kan vara ) en dag i veckan dessa ungdomar
med problem behöver prata, få hjälp m.m
Och att bara ha någon vuxen att prata med är superviktigt, antingen du mår bra eller inte.
Ungdomarna vill bli SEDDA, komma till skolan och få vara en del av gemenskpen.
Hur ska vi få folket att stanna i vår kommun då det händer så här?
Hur ska vi kunna ha en bra profil utåt mot folk utifrån då man ser vad som händer med skolan?
Vårt nya kommunalråd skriver att vi måste få en inflytt och inte utflytt i kommunen.
Men vad ska hon locka med? Bra skola?
Det är väl ändå dock mest barnfamiljerna/yngre generationen som vi vill få in.
Det är tragiskt att det ska behöva vara så här.
Man ska kunna vara stolt över sin kommun, man ska kunna vara stolt och glad över att våra
barn får en bra skolgång, att de blir sedda, är trygga och allt som hör till.
Men det kan jag säga, med handen på hjärtat, var glad så länge era barn inte går på högstadiet.
Och då menar jag INTE att kritisera lärarna, de gör nog vad de kan MEN allt annat runtomkring,
arbetssätt som eleverna tycker är rörigt, det hårda klimatet, de vuxna som inte visar sig, och nu
då det som står i tidningen, ingen skolsköterska/kurator som finns där BLAND barnen.
Hur ska det sluta?
Vad kan/ska man göra?
Hur många står bakom?
Jag är bara en vanlig mamma.
Tarmbiopsin är gjord...
I dag har varit en jobbig dag....
Minsta grabben på 13 år har gjort en biopsi, för att utesluta gluten.
Hoppas alla håller tummarna med oss att det INTE är det...
Men jäklar vilket jobb, först ner till röntgen, sedan fick han sitta i mitt knä.
Då sprutade läkaren in först ett medel som motverkar kräkningar ( det stämde inte..)
Sedan ett lugnande medel, och jäklar vad fort han reagerade......kunde inte hålla huvudet rätt upp.....
Jag fick hålla fast hans händer så att han inte skulle dra ut slangen, sjuksyster fick hålla i hans
huvud och läkaren skulle få ner slangen.....
Det gick bra....PÅ TREDJE försöket!!!
Då både grät han och spydde upp ALL magsaft som fanns i den redan tomma magen...
Hade man varit kvackelmagig hade man spytt själv.....
Nåja, allt gick bra, och då allt var över och grabben fick sova *ruset* av sig så var allt bra.
Inga som helst minnen av det tråkiga, vilka finesser vi har inom sjukvården...
Sedan fortsatte han sova två timmar då hans morsa skulle skena i affärer...(men gott sov han i bilen)
Väl hemma igen var det full gång med tapetsering, brorsan och vår bekant som brukar hjälpa oss var i full gång!
Det blev SKIITFIINT!!! Tack Peter och Affe....
Nu blir det jobb i helgen, har ju varit ledig suuuperlänge...
Men man vänjer sig fort.....det har varit sååå skönt.....
Ha det gott!
Angående min systers blogg!
Jag tänkte bara, att lite snabbt skriva några rader, innan jag STUPAR i säng...(lägger mig nog vid halv åtta)
Måste passa på då minnet är färskt ( men å andra sidan har väl lillkillen skrikit in det i huvet på mig)
Vill bara börja med att jag verkligen ÄLSKAR mina systersöner, och tur är väl det.....
Men det jag vill komma till är , att ni som LÄSER hennes blogg, skrattar och tycker den är SKITKUL,
UNDERHÅLLANDE, TREVLIG och vad den nu är...
Jag HÅLLER MED!!!
Men jag LOVAR utan att behöva hålla fingrarna i kors, det hon skriver om killarna, DET ÄR HELT SANT!!!
Det låter galet,roligt,tokigt men jäklar vad det stämmer....
Detta dygnet har varit roligt,kul,underhållande m.m men jag har blivit döv på kuppen, mitt tålamod
har testats till den YTTERSTA gränsen, och mina ungar, 4åringen, och lillkillens bror är säkerligen öm av rivmärkerna!!!
Jäklar vilken lite kille.....sååå envis så det kokar....att man överhuvudtaget ORKAR sitta i EXAKT 15 minuter
och bara VÄGRA röra maten...och sen, vips,oj sååå kul det är att äta...hmmm.....
Eller då pannkakssmeten skulle göras, VEM i hela världen säger att man MÅSTE ha HELA bunken stående
på bänken??? När man lika gärna kan ha halva hängande i luften...MEDANS man vispar med sin 3 åriga
lille näve....!!??? Löjligt ju? ( tro det eller ej, men pannkakssmeten var kvar)
Jag skulle kunna skriva en hel bok, OM ETT DYGN!!!
Men jag vill bara säga: På något sätt verkar ungarna dock trivas, den 4 åriga tjejen undrade om hon fick
sova här i några veckor, eller HÖR Å HÄPNA : varje Tisdag!!
Den store vill som vanligt stanna, och den lille vilde själv, han tjöt och skrek och ville sova IGEN för storebror
får vara här längre än han...( han menar andra dagar..)
Men det kan jag ÄRLIGT säga.....den lille hade inte ens för 1000kr fått sova här i natt igen....he he he....
Nu ska vi vila upp oss i det här huset, nästa helg kommer vildarna, jag ska hämta dom på dagis Fredag kl.12.30
och sedan ska dom stanna här till Söndag.......
Som sagt, det är tur att man ÄLSKAR dom!!!
P.s Helt ärligt, nej, nej, nej...jag skulle INTE vilja ha en 3,4 och 6 åring här permanent!!!!! D.s
Men TACK för att jag får låna dom i bland så mitt förstånd ruskas om....
Måste passa på då minnet är färskt ( men å andra sidan har väl lillkillen skrikit in det i huvet på mig)
Vill bara börja med att jag verkligen ÄLSKAR mina systersöner, och tur är väl det.....
Men det jag vill komma till är , att ni som LÄSER hennes blogg, skrattar och tycker den är SKITKUL,
UNDERHÅLLANDE, TREVLIG och vad den nu är...
Jag HÅLLER MED!!!
Men jag LOVAR utan att behöva hålla fingrarna i kors, det hon skriver om killarna, DET ÄR HELT SANT!!!
Det låter galet,roligt,tokigt men jäklar vad det stämmer....
Detta dygnet har varit roligt,kul,underhållande m.m men jag har blivit döv på kuppen, mitt tålamod
har testats till den YTTERSTA gränsen, och mina ungar, 4åringen, och lillkillens bror är säkerligen öm av rivmärkerna!!!
Jäklar vilken lite kille.....sååå envis så det kokar....att man överhuvudtaget ORKAR sitta i EXAKT 15 minuter
och bara VÄGRA röra maten...och sen, vips,oj sååå kul det är att äta...hmmm.....
Eller då pannkakssmeten skulle göras, VEM i hela världen säger att man MÅSTE ha HELA bunken stående
på bänken??? När man lika gärna kan ha halva hängande i luften...MEDANS man vispar med sin 3 åriga
lille näve....!!??? Löjligt ju? ( tro det eller ej, men pannkakssmeten var kvar)
Jag skulle kunna skriva en hel bok, OM ETT DYGN!!!
Men jag vill bara säga: På något sätt verkar ungarna dock trivas, den 4 åriga tjejen undrade om hon fick
sova här i några veckor, eller HÖR Å HÄPNA : varje Tisdag!!
Den store vill som vanligt stanna, och den lille vilde själv, han tjöt och skrek och ville sova IGEN för storebror
får vara här längre än han...( han menar andra dagar..)
Men det kan jag ÄRLIGT säga.....den lille hade inte ens för 1000kr fått sova här i natt igen....he he he....
Nu ska vi vila upp oss i det här huset, nästa helg kommer vildarna, jag ska hämta dom på dagis Fredag kl.12.30
och sedan ska dom stanna här till Söndag.......
Som sagt, det är tur att man ÄLSKAR dom!!!
P.s Helt ärligt, nej, nej, nej...jag skulle INTE vilja ha en 3,4 och 6 åring här permanent!!!!! D.s
Men TACK för att jag får låna dom i bland så mitt förstånd ruskas om....
