Sorg
Men en sådan här dag är det dessvärre mkt jävligare...det slits i kroppen, i hjärtat. VARFÖR just hon?
Man undrar ju vad meningen med livet egentligen är? Att dö ung? Att bli sjuk?
I hela 11 år har vi syskon levt utan våran mamma..11 ÅR!!!! Vi var inte särskilt gamla, nån av oss, egentligen.
27, 24, 23, 18, 14, 10, och 8 år.....
Vi var tvungna att ta hand om varandra, en del klappade på huvudet och sa att man var duktig....
Hm...vaddå duktig? Vad hade man för val? Klart vi skulle ta hand om varandra, vi e ju syskon.
Men ingen skulle väl välja att ta hand om sina syskon, OM valmöjligheten fanns?
Klart man önskade/bad att det var mamma som skulle finnas kvar och ta hand om de små...
Nu var det ju ingen däruppe som lyssnade på våra önskningar och böner. Hon dog en sen fredag på Lunds universitetssjukhus, respiratorn stängdes av bland hennes 7 barn,hennes kärlek, hennes syskon med respektive och hennes älskade föräldrar, vår mormor och morfar. Hon dog där på britsen endast 47 år gammal, hann inte bli 48 år...
Visst e livet bra orättvist? Jag missunnar ingen att leva, men jag hade så förskräckligt gärna velat ha kvar vår mamma i många år framöver. Sorgen är så tung att bära i bland. I dag vet jag inte hur många tårar som jag har fällt. Det värsta e att det inte tar slut....
Mina älskade småsyskon har växt upp utan sin mamma, barnbarnen har ingen mormor i livet.
Klart som faan man e bitter i bland. När man klagar över småsaker som inte har någon riktig betydelse..
Men man gör så gott man kan, det man tror är rätt. Försöker hjälpa sina medmänniskor som har det svårt,
människor som har det knapert, barn som far illa...
Mamma lärde oss syskon att dela med sig, hjälpa andra som har andra förutsättningar. Finns det lite mat så delar man på det som finns.....
Ja, många bra saker hoppas man att man fått lära sig med åren man fick med mamma....
Sorg, vilket beskt jävla ord. VEM uppfann det?
Ska väl inte gnälla, men i dag så gör det så jävla ont.....
Mina barn och andras ungar...
Det har man ju hört några gånger...Satt bara och tänkte lite i dag....
Man valde ju trots allt en gång för länge sedan att skaffa barn....ville ju ha det där lilla rosa goa knytet....
Som åt,sov och bajsade och var allmänt glad och nöjd.
Men vem bestämmer att det ska bli så? När verkligheten e i kapp och den lille söte rosafärgade ungen e ute,
och det INTE alls ätereller sover utan bara vrålar och skriker...
Hur mysigt e det då på en skala 0-5? Jag kan säga att min förstfödde var till salu många gånger det första halvåret, men INGEN ville köpa mitt kollikbarn!
Min ena syrra sa; e dom jobbiga som små blir de lugna som stora ( DEN teorin stämmer inte, jag lovar)
Senare tog hon tillbaka det påståendet och tur var väl det, för inte ens som halvvuxna ville nån köpa mina vildingar...
Nåja, åren går och vi med dom, så e ju livet. Men hade inte i min vildaste fantasi trott att första gråa strået skulle komma då jag bara var 25år....De två små första liven såg nog till att det skedde så snabbt, jag lovar.
Trean bara hängde med, hängandes i bröstet...inget gnäll utan hängde där snällt då jag skenade efter bröderna.
Kanske e det han som fixat så tuttarna hänger vid magen? Det lilla som finns, vill säga...
Det var ju några år däremellan som var ganska lugna, lite ihopsydda ärr, utslagna tänder, brännskador men inget superallvarligt...
Nu e dom inne på HELT andra saker, tjejer,fest,lan och allt vad det heter....
Men kan man slå sig till ro då??? Nej, inte, då ska man hämta mitt i nätterna, ligga och lyssna då de kommer innanför dörren, hålla förhör, predika hur farligt det e med alkohol och tobak...
Typ säga, att när jag var ung så skötte jag mig minsann...he he he och cykla på vinden i luften kunde jag med...
Ha, vem skulle gå på det, inte mina i alla fall...;)
Det jag tycker e superviktigt att de får med sig är, att vad som än händer SKA dom våga ringa/komma hem.
Och DET gör dom....
Även om jag INTE hade kunnat förutspå alla år jag skulle få vara med om så mkt blandade saker med ungarna
( tur e ju det) så ångrar jag inte en sekund att jag skaffade dom...(jo, i bland kanske..)
För man står ju där i vått och torrt med dom i alla fall...det hör ju till..
MEN jag brukar INTE hålla ungarna bakom min rygg, de ska lära sig av livets överaskningar vad det nu må vara...
Mina ungar och andras barn låter bättre....
P.s Vet ni om det går att stämma sina ungar, så man kan få skadestånd för typ grått hår och taxbröst??? D.s
Stockholm by night!!!
Det tog några timmar men det e det ju värt då man får pussa på en underbart go 10 månaders unge...
Det var typ jag och några andra i bussen (pensionärer eller nåt...he he he)
Men, men....resan gick bra och väl framme blev jag hämtad av familjen och vi åkte hem till lägenheten...
Där blev jag serverad god mat, ris och fisk...mums! Vi åt och drack gott vin och sedan då vi var mätta och goda så satte vi oss och kollade på film...SOM MAN KAN HYRA VIA NÄTET!!!
Det kan man säkert från oss i Hultan oxså, men jag blev lite impad (cybervärlden och jag e rätt långt från varandra) Vid midnatt la vi oss, en dag på stan väntade på oss!!!!
När vi vaknat och käkat frukost lämnade vi mannen med den busige söta ungen och drog i väg till stan.
Jag beställde tunnelbanebiljett via MOBILEN och kunde bara strosa in...He he he
Utan att överdriva var vi nog i de flesta affärer som fanns att tillgå, i alla fall de vi inte har hemmaomkring...
Plötsligt kom vi på, bra om vi har varsin trosa som håller in allt, både här och där...
Har man köpt fina kläder så kan det va trevligt att fina till det lite extra...(typ lura sambon eller nåt)
Nåja, in i underkläderaffärer, fram med trosor,korsetter och allt möjligt....
Men prova, hur kul e det kom vi på...???!!! Vem av oss ska bli drabbad?? VEM tror ni det blev????
JAG.JAG.JAG!!!!!!
Men kul hade vi, inte alla som har svullo i omklädningsrummet....(förlåt svullo i himlen)
I ett trångt litet omklädningsrum står jag med 100 trosor som skulle få den kåtaste av den kåtaste karl att bli slak
på bara en sekund....jag lovar.Men snäll som jag är så provade jag, inte bara för min skull, utan även för syrrans (vad det nu skulle hjälpa)
MEN döm av min förvåning då hon kom med en korsett i strl MEDIUM!!!! Och jag kan lova, bara för att hon såååå gärna ville skratta så tänkte jag: DEN ska bara på....på ett eller annat sätt...
Jag fick till slut, sluta andas, ställa mig mot väggen med ryggen och låta syrran knäppa alla 40 hällor....
MEN på kom den, men sedan att fettet kom upp brevid eller mellan brösten vid slutet på korsetten har ju kanske
inte med saken att göra...Nog för att brösten e små, men jag har aldrig önskat påfyllning BREVID....eller MELLAN
i alla fall...Men jag lovar, det e länge sedan jag skrattade sååå mkt....
Jag sa till syrran; det e nog enklare att banta, för om Ronnie ska hjälpa mig varje gång jag ska i denna så kommer vi att vara sent till varje fest vi ska...OCH jag kommer inte att kunna andas och INTE äta (inte ett gram till då hade den spruckit)...och att bara gå på wc.....det hade tagit hela kvällen....
P.s Det blev ett par dyra trosor för 330 kronor, man drar upp dom typ till över magen eller under brösten (beror på hur man ser ut) och vet ni vad???? I den affären orkade jag inte prova, köpte och åkte hem...och NU då jag har testat dom så korvar dom sig HELA vägen ner.....(så tro inte att valkar gör att byxor sitter kvar bara för att de e höööga i midjan) D.s
www.tradera.se trosor till salu stl.m helt oanvända endast provade 1 gång 230kr (e du för fet, kan dom korva sig)
