mia71

Eller i bland i alla fall...
Min störste pojk tycker det är hellarvigt då barnen här blir lite sjuka,
febriga eller något annat...
Han har tyvärr blivit lite som jag,allt går över,inget att gnälla om o.s.v
Men så har han gått den hårda skolan(att födas i fel familj)...

Ska berätta en sak som hände för länge,länge,sen..(men det känns som i går)
Han kom hem från skolan och hade blivit nerputtad från soffan på skolgården,
hade slagit i sin hand...eller lillfingret.Han blev lite svullen och jag och min kompis
som oxå kollade sa att det inte var så farligt,det lägger ju sig så småningom.
Han har hög smärtgräns och med det var allt bra,svullnaden gick ner och allt
bra med det.

Det tog ju några dagar som han inte kunde skriva med höger hand men sedan
fungerade det som det skulle...(skönt tyckte jag)
Döm om min förvåning då ungen kommer hem efter 3!!!!jäkla veckor och visar
att handen åter är svullen,och det enda han hade gjort var att råka gå emot något....
Men då sa min söte pojk: syster på skolan tycker vi ska gå till doktorn,i fall det kan
vara brutet...

Visst säger jag,om hon tycker det är så kul att skicka barn till läkaren så okej..
(hade ju INGET annat för mig så..)
Väl där,och det vet ju alla som går till v.c att har man tur får man bara vänta en
timme eller så,men faktiskt fick vi gå in direkt!!
Jag har aldrig tyckt om när läkare stressar in på rummen utan att ta sig tid,och
sedan är dom ute lika fort igen och man undrar vad som hände...

Men denna gång var det inte en sån läkare (borde det har varit )...
Han kommer in och studerar denna högerhand och säger med förvåning
(efter att alle hade talat om att svullnaden kommit tillbaka efter 3 veckor)
MEN VAD SA DEN FÖRRA LÄKAREN SOM TITTADE PÅ HANDEN FÖR TRE VECKOR SEDAN???
Kan tala om att jag såg ut som om nån hade kört över mig med en ångvält!!!

När jag lite fint hade talat om att vi (jag och min kompis)inte trodde det var så farligt
fick vi direkt åka till röntgen i Vimmerby...
Han röntgades och tyvärr stod jag halvvägs inne i rummet när plåtarna sattes upp
på väggen...OCH vad tror ni jag fick se......???
Joddå,sköterskan sa till mig:du ser att lillfingret har VARIT AV va???
Nog för att jag är halvblind men det var väl klart jag såg....

Det var så jäkla pinsamt,och sedan när hon kläcker ur sig till Alle:
du måste ha haft skitont...men han svarar :det var inte så farligt och mamma sa ju att det
skulle gå över!!??Bra morsa va???Men jag sa bara:han har ju hög smärttröskel
och det är ju tur att barn läker snabbt eller hur???(stammade jag fram)
Jo,det har dom ju,det är helt riktigt men tyvärr har det ju läkt i hop snett säger hon*apan*..
Precis som om jag inte såg det....

Men vi skulle återvända om han får men av det i framtiden (då får dom knäcka det o gipsa)
men än så länge har det gått bra,han visade gärna upp det för allt och alla,och det får man ju ta...
I bilen hem säger han:pappa blir nog inte glad på dig när vi berättar detta,han sa ju att vi skulle
kolla upp det från början............(och det blev han INTE...)

Det här borde jag ha lärt mig en del av men som jag säger...barn med hög smärttröskel får
skylla sig själva.....(skoj faktiskt)


P.s En insident något år efter åkte jag in direkt med pojken....
       för jag var tvungen för hans pappa/min sambo..(jo,han har inte lämnat mig...än)
                                                                                                                                                       D.s
Mia