Tyst i huset...

Efter en intensiv helg med de vilda grabbarna fån landet är det nu tyst i huset.
Allt gick jättebra vid hämtning på dagis ( jag har inte glömt bort det helt )
Noah var så glad och lycklig så han hoppade i kläderna.....
Theo var exakt lika glad MEN...vill man ha med sig honom hem, ja då fick man allt vara beredd
på att först jaga honom, vara beredd på en smocka för att sedan fånga in en ålande unge i en
skittrång overall!!

Det kryllade med barn överallt, men jag fick trots allt med mig rätt barn, så många jag skulle ha med mig,
och kläderna som skulle med hem...pust stånk och stön..
Var helt genomsvett när vi kom ut.
Inte blev jag mindre varm innan jag hade fått i vilden i barnstolen, fastspänd och säker...

Helgen flöt fint, bäddsoffan i ungarnas tv-rum blev sovplatsen med en mysig film som avslutning på dagen!
Vi var till och med på kalas och tro det eller ej, men huset står kvar.
I dag var vi ute i lekparken, handlade och fikade hos grannen....

För att summera helgen:

¤ ALLA har överlevt
¤ INGEN av oss har blivit döva (grabbarna från landet är INTE vana vid att man har grannar,dom har bara kossor)
¤ INGET har gått sönder (Theo kan bli rätt arg om man inte gör som han säger)
¤ Noah har BARA ett nytt märke på kinden (lillebrors fel)
¤ Tvättat en del, Theo säger att han VILLE inte gå på toa och kissa (olyckor på raken:3st)
¤ INGEN översvämning då grabbarna badade med sin kusin (och ingen drunknade)

Rätt så bra va???
Men tro det eller ej, jag kan tänka mig att ha dom igen....bara jag får vila mig ett tag.....
 

Jag är bara en vanlig mamma...

Blir så irriterad då man läser om alla barn som far illa, skolor som inte har skolsköterska, kurator m.m
Det är väl inte ett dugg konstigt att det faktiskt idag är såå många ungdomar som hamnar snett i vårt samhälle.
En del klarar sig lindrigt undan, en del inte.

En del har trots allt en familj som ställer upp, har kapasiteten och orken att hjälpa dem.
Men när det då inte finns en familj bakom denna lilla ensamma varelsen, vad händer då?
Då det inte finns någon skolsköterska/kurator som lyssnar och kan stötta upp.?!

Det är ju som sagt inte BARA mellan 8-14 (eller vad det nu kan vara ) en dag i veckan dessa ungdomar
med problem behöver prata, få hjälp m.m
Och att bara ha någon vuxen att prata med är superviktigt, antingen du mår bra eller inte.

Ungdomarna vill bli SEDDA, komma till skolan och få vara en del av gemenskpen.
Hur ska vi få folket att stanna i vår kommun då det händer så här?
Hur ska vi kunna ha en bra profil utåt mot folk utifrån då man ser vad som händer med skolan?

Vårt nya kommunalråd skriver att vi måste få en inflytt och inte utflytt i kommunen.
Men vad ska hon locka med? Bra skola?
Det är väl ändå dock mest barnfamiljerna/yngre generationen som vi vill få in.

Det är tragiskt att det ska behöva vara så här.
Man ska kunna vara stolt över sin kommun, man ska kunna vara stolt och glad över att våra
barn får en bra skolgång, att de blir sedda, är trygga och allt som hör till.

Men det kan jag säga, med handen på hjärtat, var glad så länge era barn inte går på högstadiet.
Och då menar jag INTE att kritisera lärarna, de gör nog vad de kan MEN allt annat runtomkring,
arbetssätt som eleverna tycker är rörigt, det hårda klimatet, de vuxna som inte visar sig, och nu
då det som står i tidningen, ingen skolsköterska/kurator som finns där BLAND barnen.

Hur ska det sluta?
Vad kan/ska man göra?
Hur många står bakom?

Jag är bara en vanlig mamma.

Tarmbiopsin är gjord...

I dag har varit en jobbig dag....
Minsta grabben på 13 år har gjort en biopsi, för att utesluta gluten.

Hoppas alla håller tummarna med oss att det INTE är det...
Men jäklar vilket jobb, först ner till röntgen, sedan fick han sitta i mitt knä.

Då sprutade läkaren in först ett medel som motverkar kräkningar ( det stämde inte..)
Sedan ett lugnande medel, och jäklar vad fort han reagerade......kunde inte hålla huvudet rätt upp.....

Jag fick hålla fast hans händer så att han inte skulle dra ut slangen, sjuksyster fick hålla i hans
huvud och läkaren skulle få ner slangen.....

Det gick bra....PÅ TREDJE försöket!!!
Då både grät han och spydde upp ALL magsaft som fanns i den redan tomma magen...

Hade man varit kvackelmagig hade man spytt själv.....
Nåja, allt gick bra, och då allt var över och grabben fick sova *ruset* av sig så var allt bra.

Inga som helst minnen av det tråkiga, vilka finesser vi har inom sjukvården...
Sedan fortsatte han sova två timmar då hans morsa skulle skena i affärer...(men gott sov han i bilen)

Väl hemma igen var det full gång med tapetsering, brorsan och vår bekant som brukar hjälpa oss var i full gång!
Det blev SKIITFIINT!!! Tack Peter och Affe....

Nu blir det jobb i helgen, har ju varit ledig suuuperlänge...
Men man vänjer sig fort.....det har varit sååå skönt.....

Ha det gott!


Angående min systers blogg!

Jag tänkte bara, att lite snabbt skriva några rader, innan jag STUPAR i säng...(lägger mig nog vid halv åtta)
Måste passa på då minnet är färskt ( men å andra sidan har väl lillkillen skrikit in det i huvet på mig)

Vill bara börja med att jag verkligen ÄLSKAR mina systersöner, och tur är väl det.....
Men det jag vill komma till är , att ni som LÄSER hennes blogg, skrattar och tycker den är SKITKUL,
UNDERHÅLLANDE, TREVLIG och vad den nu är...

Jag HÅLLER MED!!!
Men jag LOVAR utan att behöva hålla fingrarna i kors, det hon skriver om killarna, DET ÄR HELT SANT!!!
Det låter galet,roligt,tokigt men jäklar vad det stämmer....

Detta dygnet har varit roligt,kul,underhållande m.m men jag har blivit döv på kuppen, mitt tålamod
har testats till den YTTERSTA gränsen, och mina ungar, 4åringen, och lillkillens bror är säkerligen öm av rivmärkerna!!!

Jäklar vilken lite kille.....sååå envis så det kokar....att man överhuvudtaget ORKAR sitta i EXAKT 15 minuter
och bara VÄGRA röra maten...och sen, vips,oj sååå kul det är att äta...hmmm.....

Eller då pannkakssmeten skulle göras, VEM i hela världen säger att man MÅSTE ha HELA bunken stående
på bänken??? När man lika gärna kan ha halva hängande i luften...MEDANS man vispar med sin 3 åriga
lille näve....!!??? Löjligt ju? ( tro det eller ej, men pannkakssmeten var kvar)

Jag skulle kunna skriva en hel bok, OM ETT DYGN!!!

Men jag vill bara säga: På något sätt verkar ungarna dock trivas, den 4 åriga tjejen undrade om hon fick
sova här i några veckor, eller HÖR Å HÄPNA : varje Tisdag!!
Den store vill som vanligt stanna, och den lille vilde själv, han tjöt och skrek och ville sova IGEN för storebror
får vara här längre än han...( han menar andra dagar..)

Men det kan jag ÄRLIGT säga.....den lille hade inte ens för 1000kr fått sova här i natt igen....he he he....

Nu ska vi vila upp oss i det här huset, nästa helg kommer vildarna, jag ska hämta dom på dagis Fredag kl.12.30
och sedan ska dom stanna här till Söndag.......

Som sagt, det är tur att man ÄLSKAR dom!!!

P.s Helt ärligt, nej, nej, nej...jag skulle INTE vilja ha en 3,4 och 6 åring här permanent!!!!! D.s
Men TACK för att jag får låna dom i bland så mitt förstånd ruskas om....

Annorlunda familj, härligt....





I dag har jag fått dessa underbara ungar att ta hand om ett dygn....
Den store till vänster e vår egen, som tillhör huset...( snart gör de andra det me...)
Allt var frid och fröjd, åt, lekte och busade (bråkade)
Inga problem alls vid läggdax, den lille 3årige busen och den 4åriga tösen sover i MIN säng.....
Sååå mysigt!!!

I morgon blir det lekparken och där ska vi *försöka* oss på att fika där...
Det blir nog bra, hoppas på mildväder, glada ungar och lite solsken!!
Då denna bilden togs hade den lille skiten sprungit i väg typ 100 gånger,
4åringen hade hunnit borsta själv 3 gånger medans jag fångade upp den lille....

Men men......då ALLAS tänder väl var borstade blev det filmtajm.......
Och vad tror ni händer under den tiden????
ALLA blev sååå superhungriga på macka och juice......( och för att inte missa filmen fick trollen äta framför tv:n)
Så efter det blev det ju givetvis tandborstning igen, ingen vill ju ha tandtroll!!! ( jo, den lille skiten möjligtvis)

Nåja, alla barnen gick fint och la sig ca 19.00, nöjda och glada!
Och JA, JA, JA....om ni undrar....JA, jag kan tänka mig fler barn än de 5 jag har idag!!!
MYSIGT.............


Pinsamt värre....

Jag ska aldrig skryta mer om mina ungar.....inte om deras kompisar heller...
Skrev för ett tag sedan att alla ungar som bor här, sover över eller bara käkar här,
är sååå duktiga och hjälpsamma om man ber dom om hjälp...

Detta gäller inte ALLA!!!
I dag knackar det på dörren, utanför står det en kvinna som bor några hus bort på
vår gata. Hon undrar om jag är ¤¤¤ mamma!?

Jag säger givetvis ja, och undrar varför hon vill veta det.
För att VÅRAT SKRÄP har på nåt jäkla konstigtvis vis hamnat i hennes soptunna!!!

Så JÄKLA pinsamt, jag frågar henne om det är bara papperspåsar (alltså alla kuvert och tidningar
jag sorterar)...jo, det var det. Och självklart står det klart och tydligt vems skiten är....

Min store grabb (som BARA snart är 18 år) och hans kompisar hjälpte mig (??!!) men tydligen
så orkade de inte gå bort ända till sorteringen utan tog och slängde uppe hos grannen....

Jag gick ner i källaren och frågade grabbarna, som erkände (som tur var) och fick gå och tala om för
henne att : JA, tyvärr var det mina knäppa ungar som gjorde det, men dom kommer snart upp till dig
och tar bort skräpet!!!!

De gick iväg men tyckte nog inte själva att det var sååå farligt.......
Men det tyckte jag!!!! Men det finns fler som INTE tyckte det var sååå illa, utan skrattade lite......

Man är ju inte anonym då man slänger sin post i sorterade pappåsar, och helst då det hamnar ett kvarter bort....

hej å hå, vad det går...

...fort när man har roligt...(???)
Nu är timmarna räknade, det hamnade på ca 95-100 timmar från att vi startade med
trappen tills vi var helt klara och färdiglackade.....

Grabbens rum har nu BARA en strykning kvar på färgen, sedan är det dax att få upp tapeterna....
Vi ligger bra till inom vår tidsram, målet var innan jag börjar jobba till helgen skulle allt va klart...

När allt detta är klart har jag nu kommit fram till att det stora tomma rummet på övervåningen
måste fixas iordning.....det ska BARA plockas ur och sedan fixas till lite.....

I dag var min bror och jag på jakt efter en handledare/stång att sätta upp i trappen, men lustigt nog
fanns det INGA sådana hemma, allt är beställningsvara. Hur vet man då om man vill ha just den???

Nåja, ingen panik, vi har varit utan en sådan i många, många år så vi överlever nog ett tag utan...
Alla ungarna har ju provat på att ramla ner ändå...

I morgon blir det jobb, jobb, jobb....
På Tisdag kommer det lilla barngänget och invaderar mitt hus......

Ha det gott alla som läser detta!!!

RSS 2.0