mia71

Nu är det söndag. I går flyttade pappa till Växjö. Det hade jag vetat om ett tag, men attans vad trist det var då tiden var inne. Våra grabbar, brorsan och pappa åt frukost vid halv 9 innan jag vinkade av dom. Det kommer bli sååå tomt, ingen som smyger in här på morgonkvisten och vill ha kaffe...;(

Ingen röd saab som sakta, sakta kör förbi för att kolla om jag är hemma och vaken. Det dagliga sällskapet kommer jag att sakna, nåja, exakt varje dag är kanske å ta i, men inte långt ifrån..;)
Andreas sa; jaha, vem ska nu köra mig till tandläkaren i Oskarshamn? Eller när vi behöver skjuts då vi ska lana..;)

Alla barnen reagerar på olkia sätt, och visst har det varit bra då dom kunnat ringa efter morfar. Han är ju bra mkt snällare än mamma, och ställde oftast upp fortare..;)
Man lär sig nog att leva med tomheten, kanske bleknar den, kanske inte..

Det man nu får tänka på är att det BARA är 11 mil till honom och syster med familj. Det är BARA 22 till brorsan, men å andra sidan ÄR det långt då man haft dom så nära...
Men i mitt hjärta är DOM FORTFARANDE SÅÅÅ NÄRA!!!